Nu har han det inte lätt, min lille Billy. När jag träffade honom vid 9 veckor var han 1,5 kg kärlek, idag är han 3,0 kg besvär. Skämt å sido, så illa är det inte.

Har idag spolat av vår uteplats och gårdsplan i strålande solsken medans Billy varit iväg med Anjelina och Idde på egna små äventyr i tre timmar. Därefter inhandlades lite mera kompostgaller så nu är vi inhägnade. Billys öron verkar ha slutat fungera så han har varit utanför gårdsplan ibland och det är inte kul.

I fredags på jobbet skällde han för första gången på ovanliga ljud. Hoppas verkligen detta är snabbt övergående. Skällande hund vill jag inte ha. Tror att det är spökåldern som spelar in där. I onsdags natt var Billy ute för en kiss samtidigt som budet med morgontidningen cyklade in på området. Oj, oj, vad han var läskig. Sedan dess har jag blivit väckt i svinotta av Billy som skäller på tidningsbudet. Morr!

Lite koppelträning hann vi med igår. Några hundra meter går jättebra. Sedan vill han inte ha mera godis. Världen blir väl lite för stor, med för mycket intryck. Då funkar inte belöningen.

Trodde ju jag hade tid att befästa lite kommandon innan öronen trillade av, men icke! Får se hur detta ska sluta!