Helgen som gått var riktigt jobbig för Billy, särskilt en tand var jobbig innan den lossnade. Stackars liten, rastlösa nätter och inte något vidare stor lust till att tugga på torrfoderkulorna inte. Bäst har resterna smakat som matte bjudit på.

I tisdags den 12/4 så halvlyfte Billy på benet och kissade mot ett träd vid den lilla parken nära järnvägsstationen. Igår så träffade han Freddie, 2-årig chihuahua, som kissade här på gräsmattan. Freddies kiss skulle det kissas över, med lyft ben minsann.

Idag på vår lilla promenad så både lyftes det och sprättes. Jisses, liten har blivit stor!

Nu har han det inte lätt, min lille Billy. När jag träffade honom vid 9 veckor var han 1,5 kg kärlek, idag är han 3,0 kg besvär. Skämt å sido, så illa är det inte.

Har idag spolat av vår uteplats och gårdsplan i strålande solsken medans Billy varit iväg med Anjelina och Idde på egna små äventyr i tre timmar. Därefter inhandlades lite mera kompostgaller så nu är vi inhägnade. Billys öron verkar ha slutat fungera så han har varit utanför gårdsplan ibland och det är inte kul.

I fredags på jobbet skällde han för första gången på ovanliga ljud. Hoppas verkligen detta är snabbt övergående. Skällande hund vill jag inte ha. Tror att det är spökåldern som spelar in där. I onsdags natt var Billy ute för en kiss samtidigt som budet med morgontidningen cyklade in på området. Oj, oj, vad han var läskig. Sedan dess har jag blivit väckt i svinotta av Billy som skäller på tidningsbudet. Morr!

Lite koppelträning hann vi med igår. Några hundra meter går jättebra. Sedan vill han inte ha mera godis. Världen blir väl lite för stor, med för mycket intryck. Då funkar inte belöningen.

Trodde ju jag hade tid att befästa lite kommandon innan öronen trillade av, men icke! Får se hur detta ska sluta!

Verkligen laid-back-training

Lär väl surt få betala för min slöhet, men Billy är ju så klok ändå, utan träning. Haha!

På jobbet tränas det på "Vänta", tog samma kommandoord som för öppnad ytterdörr hemma. Som hemma åtföljs av ett "Vassego" för att gå ut. På kontoret är det "Vänta" när jag går ut ur rummet. Slänger ut minibitar av ost som Billy glatt letar efter. Ett litet kort hälsande med klapp och kli när jag kommer in igen.

Platsträning tränas också med ostbitar. Säkraste stället är filten så vi inte kör på honom med våra kontorsstolar Cathrine och jag, vilket ju har hänt med lite pälsförlust till och med en gång. Kontorsstolsförnuft verkar Billy skaffat sig nu, den hårda vägen.

Billy är verkligen en lätt liten valp, och bra kontorspudel.

Nu de sista tre veckorna har Billy själv fått gå från rummet och ut till bakdörren för rastning istället för att bäras ut och in av mig. Med några misstag in till kollegors rum den första veckan, men snabbt tillbaka till mig när jag kallat på honom, så går han numera raka vägen ut och raka vägen in till vårt rum trots folk. Riktigt duktigt gjort! Fokus på matte. Väl inne på vårt rum så blir det godisregn!

Koppelträning ligger vi verkligen efter med eftersom han mestadels är lös.

Åkte ner till mor i torsdags den 4/3-2016. Billy hade för första gången tagit sig uppför utetrapporna själv. När Ulla & Idde dök upp så tog han mod till sig och tog sig även nerför.

Vi var på en liten promenad tur och retur till Dietzelskogen tillsammans med Ulla & Idde.

En skön bastu för mig på kvällen och sedan åkte jag till begravningen fredag morgon och lämnade Billy hos mor. För första gången jag lämnar liten Billy. Men jag blir bara borta till lördag kväll.

Idag har vi börjat jobba på PlastoMer. Billy skötte sig exemplariskt.

Hit tog vi Elliott också på hans första riktiga skogstur år 2003, och idag var vi alltså här med Billy.

Bilder finns i bildgalleriet.

Förra veckan har Billy fått promenera till och från jobbet. Han är så grymt duktig på att gå i koppel. Tidigare har han ju fått åka med innanför jackan.

Billy imponerar på sin omgivning. Casper hade fått kalla på honom när speditören var på väg ut. Han vände tvärt och sprang till Casper. Själv var jag ute på ärenden på stan just då.

En annan granne stötte jag på som bor i grannhuset här. Hon har sett oss ibland och även hon är väldigt imponerade över hur duktig lilla Billy är. Och han är så duktig. Så himla lätt. Får allt hålla fingrarna i kors...

Billy var 3 månader och 10 dagar när han började besväras av tänder. Gör ju matte nojig när han börjar kinka med mat, väldigt lös avföring därtill. Men allmäntillståndet är som den ska vara.

Haha! Uppdatering nu den 2016-03-07 vad gäller tandbytet, som inte var ett tandbyte alls. Gnisslet/rasslet i munnen berodde troligen på snäckskal som fastnat mellan tänderna. Billy älskar nämligen att äta små söta sniglar med skal.

Hade måndag den 18/1 tid för hörselkontroll efter en öroninfektion så Billy lämnades innanför kompostgaller på jobbet. När jag återkommer ser jag att dörren till lagret nog är lite mera på glänt än jag lämnade den, och på golvet innanför dörren ser jag en mörk liten fläck sitta. Billy!!!

Lite mera ensamträning denna veckan har gett resultat. Han är så gott som tyst när jag duschar. Går jag ut visar jag ett stopptecken med handen och ber Billy vänta, han sätter sig och har sedan lagt sig precis innanför dörren. Men oftast tyst, så det går framåt.

Nu vill han av någon anledning inte komma ut ur sin kattbur i bilen. Tidigare satte jag bara fram handen och han kom upp i den. Nåja, det är väl bara så just nu. Samma handvisning fungerar när jag ska ha upp honom ur kompostburen.

Jippii! Rumsren och endast 11 veckor. Det är stort. Nu springer han till ytterdörren och kvinkar på sitt eget lilla vis för att tala om att det är dags för utedass. Rumsrenheten fungerar till 100 % nu i slutet av veckan, inte till 100 % på jobbet eller hos husse. Men där är det ju lite svårare att springa till en ytterdörr. Han kissar dock inte där heller men nr 2-olyckor sker ibland.

I lördags den 23/1 var husse, Billy och jag till lilla skogen bakom gymnasiet och lät Billy få sin första skogsupplevelse. Temperaturen låg och guppade kring nollan istället för många minusgrader. En perfekt dag med lite solsken. Husse utrustad med kamera, förstås!

Vår början på vårt gemensamma liv...

Var av Anna uppbjuden för att fira nyår hos henne. Sagt och gjort! Och där blev jag ägd, av en liten minipudel bestående av 1,5 kg kärlek. Jag körde hem på lördagen, skulle ta mig en närmare titt på finanserna. Men det fanns ingen klokskap, hjärtat fick tala - Billy och jag hörde liksom ihop från första ögonblicket.

Jag fick en speciell nosdutt i handflatan, duttaren var en liten nos men det var Elliotts specialdutt, det förstod jag i bilen hem. Känslan vi dutten var märklig.

Billy satte sig en meter från mig, mitt på golvet, såg mig stint rätt in i ögonen, som för att säga "Du kommer väl ihåg att hämta?". Ännu märkligare var detta "snackande" oss emellan. För jag lovade ju självklart att hämta honom, i tanken. Anna satt ett stycke bort utan att veta vad vi pratade om.

Då är jag snart med valp igen. Och som sist, så äger jag ingenting. Detta var verkligen inte planerat. Nåja, jag har iallafall hunnit valpsäkra hemmet. Hann fixa Billys "arbetsplats" och det är huvudsaken. Resten får fixa sig efterhand.

I värsta snöstormen åker husse och jag iväg klockan 18.00 för hämtning av valpen. Kärt möte! Självklart kände han igen mig och skuttade så glatt. Billy sov så gott i knäet på mig hela vägen hem, husse körde. Väl hemma igen vid 01.30 så satt husse och Billy i bilen och såg mig fara runt med grejer än hit och än dit plus att jag trampade upp en gång till kiss- och bajslådan ute genom snön.

Billy piper av och till ca 20 minuter. Han får sin lilla plädbit från Pixie-hemmet att ha. Billy vevar runt den i lite frustration. Han äter bra och vi leker ett tag. Intar sovläge på baden-baden bredvid Billy vid 04.15. Han piper lite grann men blir snart lugn och vi somnar runt 04.30.

Tisdag 5/1-2016 - Vaknar med Billy på kudden. Infinner oss på jobbet 08.45. Anjelina och Idde kommer och hälsar på oss ute på bakgården.

Onsdag 6/1-2016 - Billy piper så fort jag försvinner utom synhåll. Sitter mycket på armen idag. Vill vara nära, och så får det vara. Allt är ju nytt för honom. Tog mig en dusch till pipmusik som varade hela tiden, alltså 30 minuter. Så här kan det inte fortsätta. Står jag stilla så lägger sig Billy på mina fötter.

Torsdag 7/1-2016 - Börjar träna microkort frånvaro, prio 1. Lite separationsträning genom stängd toalettdörr då Billy sitter utanför dörren eller är kvar i soffan. Billy söker själv upp sin hundbädd och leker för sig själv ensam i hundbädden på kvällen.

Fredag 8/1-2016 - Billy trivs mer och mer i sin hundbädd. Somnade med grodan i munnen.

Lördag 9/1-2016 - Något mindre pipande är det nog när jag försvinner. Upplever att Billy är lite tryggare trots allt.

Hä, hä, hä, hä, hä - så låter han när han är riktigt glad och full i bus! Helt underbart ljuvlig lite buspudel!

Vi har idag varit och presenterat Billy för familjen. Alla blev helkära i parveln. Hos mamma åt jag mat och passade på att bada bastu. Vi har varit borta hela dagen.

Söndag 10/1-2016 - Under veckan har han pipet bara jag satt honom i kattburen. Nu piper han inte av att bara bli satt i den, så det är framsteg. Både kissat och bajsat ute idag på morgonen.

Måndag 11/1-2016 - Träning av att vara inom sitt galler på jobbet. Pep 20 minuter gång nummer 1, pep 7 minuter gång nr 2, pep 1 minut gång nr 3. Billy är otroligt snabb på att lära sig. På eftermiddagen var vi till Bökensved och Billy fick söka efter kotte. Kastade den ca 1 meter så han såg den och bad Billy söka. Två gånger fick han söka upp den. Tydligt nosarbete! Duktig!

Summerar vår första vecka såhär:
Billy låter som ett marsvin, leker med maten som katten med en råtta, studsar åt alla håll med jämfotahopp. Han har superroligt när han låter hä, hä, hä, hä, hä. Lägger sig gärna på mina fötter för att veta var han har mig. Börjar förstå att matte vill äta ifred och att Billy får smaka sen. Nosen trycker han gärna in i trångt utrymme när han ska sova, och krälar/ålar sig från och till olika platser.

Jag blir bjuden på många härliga skratt av Billy. Han verkar vara extremt lättlärd. Det gäller att veta vad man vill att han ska lära sig. Hålla tungan rätt i mun är det som gäller! Att han heter Billy sitter till 100 %. Han sätter sig ofta i helt rätta ögonblick, vilket imponerat på några stycken. Kommer som ett skott när jag kallar på honom. Borstandet börjar han finna sig i rätt bra, han har kammen och jag borstar eller tvärtom. Då har vi båda att göra. Vi har sovit i soffan från tisdag natt tillsammans men i söndagsnatt och igår fick han ta hundbädden. Allt i separationens namn. Hundbädden ligger precis bredvid mig i soffan.

One of a kind!

Min älskade Elliott! Han hade en livsglädje som aldrig sinade, han var alltid alltid glad!

När är det dags? Ja, den frågan har ju rullat runt ett antal gånger. Har alltid sagt att jag kommer att se det i Elliotts ögon. Att jag måste lita på min intuition.

Elliotts mage kraschade runt månadsskiftet april/maj. Tack vare goda råd av Lena Mattsson så fick vi magen hans att stabilisera sig igen, krävde ett 40 timmars vak med att tvinga i Elliott näringsvätska och skedmatning varje timme. Jisses, så slut vi var, både Elliott och jag. Han tappade enormt mycket i vikt och det tappet kom inte tillbaka. Hans meny bestod av lättkokt vit fisk, potatis, näringslösning och smör som jag mixade ihop. Som han älskade denna meny! Slukade i sig maten. Det var en fröjd att se.

Gav då Elliott ett löfte, inte en gång till ska han behöva gå igenom att magen kraschar. Så i lördags den 2014-08-09 skedde det. Efter de tre sista målen mat skulle han på direkten ut och panikäta gräs. Jag ringde desperat till min svåger Tommy, för att få Elliott skjuten, men tur hade han för han befann sig i Askersund. Hetsätandet slutade lika fort som det börjat. Men tanken var grodd.

Elliott la sig av någon anledning i badrummet nu i måndags eftermiddag. Jag upplevde honom trött, riktigt trött. Satte mig och klappade honom med långa mjuka smekande drag över kroppen. Tittade på honom och sa "Elliott, är det dags nu tycker du? Du får faktiskt släppa taget, det är dags, eller hur?" Elliott suckade djupt. Där satt vi ett tag. Han somnade.

Jag gick iväg och ringde samtalet. Valde den första tiden jag kunde få, vilket blev igår, onsdagen den 2014-08-13 kl. 11.15 ute vid Gertrudsvik där Distriktsveterinärerna håller till. Veterinären som skulle ge Elliott den sista resan var Turid, hon var den som behandlade Elliotts skador när han blev påkörd av bil, så hon kände oss väl. Bra att det var hon! Beslutet var det smärtsammaste jag någonsin fattat, men också helt rätt. Kände mig lugn och säker på att det beslutet var helt rätt, för det hade Elliott nu talat om för mig.

Elliott gillar inte att jag gråter, så jag bestämde mig för att hålla ihop. Fortsätta tiden vi hade precis som vanligt. Med ett undantag. Börja ge lite av allt det som han älskade att få äta. Det blev viltkött, lyxig torkad lever, torkad lunga, ost, slicka min tallrik och torkat renkött. Plus att vi valde göra det som vi tyckte mest om att göra, att bara vara, på vårt vis.

Jag behöll vetskapen om dagen D för mig själv. För om jag skulle berätta för de närmaste visste jag att jag bryter ihop. Visst rullade tysta tårar längs mina kinder ofta, men gråtandet fick jag vänta med. Märkte att Elliott förändrades, han blev trött, han höll inte längre ihop, han hade släppt taget. Min älskade vän i päls, har alltså uppbådat ork för min skull. Nu visste han att jag visste, att han var färdig med jordelivet. Åh, gud! Så ont det gör!

I tisdags var vi nere och gick på ängen vid Norra Sjukhusområdet, eller Gertrudsvikområdet som det väl heter numera. Jag filmade en snutt av vår promenad där. Vi lufsade runt, inga fnatt eller pudelrus. Det hörde till annars, innan han nu fått lov att släppa taget. Vi stötte på en fågel, den låg så konstigt på den upptrampade vägen med vingarna utslagna, skadad av någon anledning. Var detta ett tecken, inte vet jag... Elliott sniffade försiktigt på den. Även detta finns en extremt kort filmsnutt av. Elliott sin vana trogen, lät även detta lilla väsen få vara. Han gjorde verkligen inte en fluga förnär.
Jag passade även på att titta hur det såg ut bakom huset där Distriktsveterinärerna höll till. Jag hade bestämt mig för att vi skulle ha en picknick och att Elliott skulle släppas fri utomhus.

Planerar göra två speciella besök på tisdagkvällen. Först var vi till husse dryga timmen. Elliott låg hos honom på soffans divan och de gosade så dant, som de brukar. De pratmurrade tillsammans också, deras gemensamma grej. Jag log! När vi skulle gå bad jag Elliott gå och säga "Hej då" som vanligt. Det betyder att han springer tillbaka till husse så husse kan ge honom lite klapp eller kram. Sen kom åskan, ups! Så husse körde hem oss. Vi tog en extra tur ut mot Lucerna och hoppades åskan skulle försvinna under tiden. Elliott är åskrädd. Åskan försvann och jag klev ur hemma. Hämtade Elliott ur buren. Bad han hoppa in och säga "Hej då". Husse rufsade honom vid halsen och sa "Hej då".
Andades ut en stund hemma innan besök nummer två som var att gå till systerdottern Anjelina. Drog en vit lögn och sa att Elliott blivit så bra i magen så idag kan han faktiskt få smaka på en sån där pinne som Idde (Elliotts kompis i päls - en jrt) gillar. Anjelina bjöd på en och jag sa att jag kan ta en så kan jag ge Elliott den imorgon. Elliott fick öronfladder av Anje. Det var deras grej och Elliott älskade det!
Pjuh! Dagens två svåraste uppdragen utförda. Hemåt vid 21.30 och bara vara. Sista rundan tog vi 00.30 och Elliott fick mat. Idag har han fått extra stora portioner varenda gång. Så idag har han verkligen inte behövt vara hungrig.

Så kom då gårdagen! Pjuh! Jag rustade mig med kamera. Vi klev upp vid 07.00. Elliott fick sitt första lilla mål mat för dagen och jag min kopp kaffe. Vi filosoferade i solskenet på trappan, så som vi alltid brukar göra sommartid. Tog vår vanliga gomorronrunda Bergsgatan bort för att sen svänga ner och gå genom den lilla skogsdungen, sen Kattkullegatan och tillbaks hemåt. Elliott fick sin mat och jag min andra kopp kaffe. Jag pysslade med mitt, Elliott bara var.

Vid 10.30 fick Elliott sitt andra mål, båda var extra stora idag och godis har han också fått. Idag håller vi inte igen. Idag har vi fest! Jag satte mig och skickade SMS till de närmaste med texten:
"Titta mot himmelen och vinka till Elliott kl. 11.30-12.00". Sedan satte jag telefonen i tyst läge. Vi hade kvar att göra på vår agenda och det ville jag fortsätta utan störningar.
Vi åkte till lilla skogen, bakom gymnasiet, och Elliott gick lös den rundan så som han brukar få göra. Klockan stod på 10.56 när jag startade bilen. Perfekt. Stannade till vid BC Lunchbar och handlade min lunch. Idag tänker jag inte laga mat. Fortsätter till Gertrudsvik. Parkerar och klockan är 11.13. Går in och pratar med veterinär Turid om att jag vill ha en picknick och får beskrivet mig tillvägagången av sprutor. Placerar ut Elliotts filt och lägger min väska med lådor av det bästa bästa. Hämtar Elliott, går in och väger honom, inte för deras skull utan för min egen. Vågen visar 25,0 kg. Veterinär Turid ser vemodigt på Elliott och konstaterar det jag redan visste "Jag ser att det är dags".
Elliott fick sin lugnande spruta. Jag bjöd honom på godis. Sen gick vi ut och satte oss på filten med utsikt över havsviken. Vackert! Vi började med att äta torkat renkött tillsammans. En bit till Elliott, en bit till mig... sedan bjöds det även på annat bästa bästa. Envis som en gnu satt han, men började svaja. Jag drog honom till mig och la hans huvud i mitt knä. Där låg han, jag smekte honom, pussade hans huvud, hans öra hans nos om och om igen och sa att jag älskade honom så hårt. Tårna trillade... Turid kom... sprutade in den blå. Ett djupt suck, och sedan var han borta, klockan stod på 11.40. Nu fick jag gråta... och som jag grät.
Hur vill du göra, undrade Turid. Elliott får hamna i minneslunden i Rimforsa. Det är mitt val. Jag vandrade till bilen med filten, väskan och kopplet. Ofattbart! Körde till Anje för jag visste att vi behövde varandra, hon var inte hemma så jag körde hem.

Väl hemma tog jag fram telefonen. Läste Anjes desperata meddelande. Vi pratas vid. Lillstumpan hade velat se Elliott en gång till och varit en vända till Gamleby för hon trodde jag åkt dit för att ta bort Elliott. Nu var hon gående tillsammans med Idde och strax hos mig. Vi bröt ihop tillsammans. Hon ville verkligen träffa Elliott igen. Du har väl iallafall klippt en hårtuss av honom, sa Anje. Näe, jag har ingenting. Vi måste ha en hårtuss, säger Anje. Okej, en till dig, en till mig och en till husse. Vi åker ut till Gertrudsvik och ber om att få se Elliott, vilket vi fick, jag och assistenten hjälptes åt att lyfta upp honom ur frysen. Idde var självklart med. Fascinerande att se hur Idde reagerade på Elliotts kropp. Han betedde sig som den vän han var. Anje fick säga farväl, Idde likaså, och jag en gång till. Kändes bra!

Vi körde hem och Anje undrade var Elliott skulle begravas. Han ska till en minneslund i Rimforsa svarade jag. Men han kan ju inte hamna så långt bort, tyckte hon. Mig spelar det inte så stor roll var hans kropp är, det är ju i tankarna mina han lever... och omkring oss. Men Idde kan ju inte begravas utan att hans vän Elliott finns där. Han måste begravas där katten Måns och marsvinet Linda ligger, i skogen bakom vårt hus, i en sänka dit vårsolen når och där han kan se vatten. Men Anje, han är så stor, det är svårt att gräva i skogen. Inte vet jag heller om man får. Jag vill han ligger där, säger Anje. Ja, kolla då om det går så gör vi så. Jag släpper av fröken och kör hem.

Telefonen ringer. "Krister gräver, nu åker vi och hämtar Elliott!" Krister är Anjes farbror, min svåger. Ut med bilen ur garaget igen och iväg. I huvudet mitt for ett minne av en amerikansk komedi jag sett om ett lik som vispades runt hit och dit på ett sätt där omgivningen skulle tro han levde. Berättade om mitt sjuka minne för Anje. Hon hade sett filmen. Vi fnissade till!
Kliver in hos Distriktsveterinärerna och säger "Ursäkta, nu är vi här igen. Vi vill hämta Elliott, han ska följa med oss, han ska inte till minneslunden i Rimforsa."

Klockan var runt 15.30. Vi tog kort vid Elliotts grav. Jag säger till Anje, att nu är han lite längre bort än vad vi kan se... Detta sa jag till henne när marsvinet Linda togs bort för många år sedan när hon var liten, och det hade gett henne stor tröst i hennes sorg. Anje kontrar med att säga, eller närmare än vad vi vet. Så sant, svarade jag och log.

Änglarna grät, det blev regn. Även jag kunde med värme i hjärtat konstatera att nu ligger Elliott precis där han ska vara.

Jag hade en svår sak kvar att göra, meddela husse, för han visste inte ännu att Elliott inte längre fanns. Honom skickade jag inget SMS till utan valde utifrån hur han agerat vid sin fars, och min svärfars bortgång, att göra det på rätt sätt för honom. Tror mig veta att husse inte fixat att vara med och ta bort Elliott. Cyklade dit efter åskan och regnet. Tog han i handen, såg att han förstod... ögonen blev våta... tog han i famnen, kramade om honom, sa att Elliott finns inte mera. Vi höll om varandra! Vi gick och satte oss. Jag berättade om dagen och jag gav honom hans hårtufs. Så glad jag var över att ha en hårtuss att ge. Det hade jag Anje att tacka för. Det blir svårt att smälta, det lär ta tid, sa husse. Jag vet, svarade jag.

Nu är det dagen efter. Vaknade 07.30. Känns vemodigt och konstigt att jag inte behöver gå ut och gå... Satte mig vid 08.30 och knåpade ihop denna text.

Jag känner ingen sorg, men en stor saknad, jag känner bara värme i mitt hjärta. Det är en ynnest att få äga en sådan hund som min älskade Elliott var. One of a kind, verkligen. Jag känner glädje, även om tårar trillar nerför min kind igen. De lär trilla länge till!

Matte klev upp och ställde upp med sång födelsedagsbarnet i päls till ära, båda verserna sjöngs med känsla kan jag lova!

I och med att maten består av snabbkokt fisk, smör och potatis som mixas så fanns ingen möjlighet till avvikelser men det fanns en sak jag kunde göra. Elliott har under varje promenad idag fått välja sina promenadvägar så han har fått heder och ära ändå.

Vi tittade in till husse eftersom jag lånat nyckeln till grovtvätten - mitt i storstädning - så vid återlämnandet fick Micke möjlighet att gratulera födelsedagshunden.

Farmor min hade fyllt 100 år idag, så delvis firades även farmor i minnet. Hon gick bort när hon var 93 år ung

Midsommar hos Anna, så ljuvligt och alldeles underbart!

Pälsklingarna har inte träffat varandra på två år. När vi dök upp så var det "Jaha, hallå där, kommer ni, vad kul, länge sen sist, var har ni hållit hus, kom in, kom in."

Anna och jag - vi kan verkligen bara vara!

Ja, jisses! Så underbara dagar, och så gott att träffa min härliga faster igen som jag inte träffat sedan farmors begravning i mars 2007 i Finland.

Som vi har skrattat!

Faster Ritva hade ett helt gym - head to toe - gömt och vi provade allt som fanns och bjuder här på ett litet axplock av allt

Härliga systersonen gick ut från Oscarsgymnasiet i Oskarshamn. Fantastiskt väder och en alldeles fantastisk dag!

Trodde det skulle bli härlig promenad i solsken men vi blev våta allihop, Anjelina, Idefix, jag och Elliott.

En härlig promenad med min livsnjutare i päls!

Fräckt armband av mig och Tommy.

Anjelina visar upp sin väska hon köpt sig själv och sitt paraply som hon fick av mig

Hönsen är samlade på bild

Vi började dagen med att jag sjöng "Ja, må han leva..."

Elliott har fått bestämma själv över var han velat promenera idag. En bit torkad vom som extragodis fick han på eftermiddagen. Lite smått och gott har han fått!

Nu ligger han här bredvid mig och snarkar så gott!

Snöhögen är nästan borta från gårdsplanen. Jag har sopat bort gruset. Ack, vilket slitgöra.

Köpte penséer i helgen och nu åkte de ner i jorden. +20 gr C i solen så det var riktigt skönt att pyssla om buskar och att plantera.

Anjelina hann hit och fixa till mitt hår innan syrran och jag med Danzvettbussen glider ner mot Oskarshamn och Sannex. Jag har en miniknut i håret och så lockades luggen. Heja, vad vår familjefrisör kan göra.

Skröt ju så om pigga Elliott. Han mår väl så där Äter gräs, spyr och nu diarré och den senaste rinniga högen toppades med bloddroppar From bad to worse

Påsken som i år föll den skärtorsdag 28/3-31/3 var vi nere i byn hos mor. Elle klippte jag ner till 1 cm igen på kroppen och nos och tassar togs också. Riktigt härligt solskensväder även om snön ligger kvar och det är rätt kallt.

Tisdag den 2/4 2013. En historisk dag för mig. Då börjar jag åter igen en anställning. Att tjäna pengar och ha en lön att vänta, halvtidslön och halvtaskig i storlek, men himmel så härligt! Äntligen på väg ut och bort från Försäkringskassor och Arbetsförmedlingar. Lite trist att tappa min handläggare på AF måste jag säga, vi har lärt känna varandra så väl nu Ingegerd och jag. Och bättre handläggare hade jag inte kunnat önska mig.
Helt fantastiska arbetstider har jag också ett tag framöver, nämligen må-ons 16.45-21.00 och tors-fre 09.00-13.00. Mycket dagtid ledigt, och det gillar ju jag.

Elliott och hans söta lilla pipfisk. Undrar ju varför den är så speciell, men så är det. Vissa pinnar bär Elliott hem ibland, men aldrig har han varit så här fäst vid något, inte så lekfull och bryende. Rörande att se.
Elliott mår så fantastiskt bra. Tror hans mage/tarmar reparerat sig till slut. Det tog två år. En riktigt lekfull och ännu mera gladlynt och framför allt lekfull vovve har jag nu fått. Det går inte att tro att han till midsommar fyller 10 år inte.

Husse passar Elliott tre dagar i veckan nu. Hurra! Elliott har svårt att bli lämnad igen efter vår resa till Finland. Innan det när jag gick iväg så var det helt okej i flera månader. Inte ett ljud sa han, men nu skälls det ordentligt. Som tur är så har husse ändrat lite på sitt schema och tar Elliott må-ons när jag börjar jobba vid 16.45. Perfekt!

Nu ska hör njutas och skördas frukter av mitt slit. Har kämpat verkligen för att ta mig tillbaks till yrkeslivet och känner att nu är jag verkligen där. Ett steg i taget. Men först och främst. Landa i detta, inte kämpa alls, inte sträva framåt, utan bara vara i detta nu.

Låter jag optimistisk? Icke, då! Det är dagens sanning, framåt och uppåt

Inga penséer att köpa. Så sen är våren. På blomsterlandet var uteblomsavdelningen skrikande tom när jag var dit i tisdags. De skulle få in blommor till helgen, för nu är våren på väg. Så imorgon hoppas jag kunna köpa mina blommor och kanske få ner dom i jorden på söndag.

Elliott och jag var ut och spatsera i nästan två timmar för att sedan sätta oss på trappan och sola lite. En underbar dag helt enkelt!

Syrran Airi-Maija leker mästerfotograf efter den sena maten. Hon ramlade in på ett bananskal och är som vanligt och oftast på väg ut på dans. Det är ju fredag idag.

Vi andra fikade på dagen och Heidi hade fixat tårta. Sedan blev det bastu för de flesta och efter det kvällsmat med mycket skratt. Hurra, hurra, hurra, vad roligt det var

Sisten in i bastun, efter maten, det blev jag! Så skönt och avkopplande!

Det blev verkligen en ny och söt variant av tomatsoppa och en härlig avslutning på dagen.

Hade tidigare på dagen varit på anställningsintervju hos Crevoice. Jättetrevligt folk och intervjun varade från 14.15 - 16.15. Där hade jag bara som hastigast tittat in veckan innan och lämnat in mitt CV. I tisdags var jag varit hos Securitas Direkt. Ytterligare ansökningar har gått iväg. Spännande att vänta och se vad som sker.

Manpower som jag sökte ett jobb genom förra veckan, det första jag sökte, ringde upp mig efter 4 timmar. Känner mig rätt populär måste jag ju erkänna

Nån fortsättning på MiROi blir det inte så min sista dag där blir imorgon, torsdag. Kommer att sakna Maritha, Suzanne och Björn. Jeanette hann försvinna innan jag sluta, men goda tips hann hon med att ge mig. Härliga Maritha, min vapendragare... hoppas hon glider in i mål - den kommande pensionen.

Inga humörsvängningar utan ännu en livsglad pudel redo för äventyr, ogillar ensamhet igen och vill verkligen vara matte nära. Mera nära än vanligt och det är inte så hiskligt gott tecken det inte. Då är det nåt...

Jisses! Nu är hon stor och flyger iväg alldeles snart till eget bo...

Söta fröken lite ledsen i ögat över att lägenheten inte kändes som ett hem. Mor till söta fröken och tillika min syster ber att det stora artilleriet träder in, dvs moster och mormor.

Det svabbades och donades så till den milda grad att söta fröken visst började känna av "eget hem"-känsla. Nu luktar det ju rent och gott

Idag har min influensa vänt och det finns hopp om livet igen.

Jag fick ju oväntad och lång ledighet från min arbetsträning. Vips så drog vi på turné. 150 mil enkel resa i vinterväglag på odubbade vinterdäck är inget jag gör om och inget jag rekommenderar. Utan mina vänner på vägen, med mellanlandning och glada skratt, vete tusan om jag orkat detta.

Häftigt att hamna i en flock av pudlar hemma hos Annette! Jag trodde hon hade kring 5 pudlar, visade sig vara 8

Bitvis var resan alldeles för länge alldeles för spännande och alltför ofta var det alldeles för nära. Lovade mor min att köra med förstånd, och det krävde mitt allt.

Min resa i bilder får ni här nedan

Det kom ingenting, och ingenting och sedan kom det lite den 4/12 och sedan ramlade allt ner den 5/12. Hehe! Min ros tappade några av sina rosblad när kylan nöp till den rejält och nu är den täckt under snö. Uj, uj, vad denna lilla kropp fått kämpa. Blötsnö är attan så tungt.

Började i onsdags förra veckan s.k. arbetsträning på MiRoi här i stan. Ska vara där till årsskiftet är det sagt. Intressant på oväntat vis.

Skrev i hysteriskt tempo in anteckningar från en del av mina lästa böcker och la dom under kategorin Tiffy här på Elliotts hemsida. Vilket jobb, pjuh! Men jag hann få det gjort.

... som ofta är rätt så otålig, kvicktänkt och smart!

Nu sen en tid känns det som att tiden inte räcker till för jag vill få veta så mycket, vetgirig är jag ju. Jag är som ett uppslagsverk, säger Päivi.

Så fantastiskt skönt att slippa se kaoset varje gång jag öppnar denna garderobsdörr! Denna dag var helt perfekt för detta pyssel. Har haft stor vånda inför att ta tag i det... och skjutit upp det sen den dag jag flyttade in här för drygt fyra år sedan.

Nu är jag supernöjd! Min enda kaoshög, och nu är den borta

Kommer jag ihåg så lägger jag in bild på "kvittens" av Hundens beteendebiologi I & II som jag studerat på Linköpings universitet.

Städade loss idag i pappershögar.

Det blev trångt i soffan när Anjelina kom. I helgen bakade jag bullar nere hos mor och idag svängde jag ihop en plåt kakor. Börjar bli alldeles för huslig

Höst, kyla och mörker på väg! Avlövade min spirea i mitten av månaden. Lyckades pricka en dag utan fukt och regn. I min iver var jag och handlade lite ljung och uteblommor. Fick till en rätt bra halloween krukväxt att pryda med ute.

Elle har varit hos veterinär. Helt onödigt visade det sig, men bra för nu vet jag att hjärtat låter fint. Vi är så tighta nu min vän i päls och jag! Just idag har han varit ensam i tre timmar, max två timmar tidigare. Långsam träning till att fixa att vara själv. Mor och jag var och shoppa lite och sen var vi och Rainer på Två Möjligheter och åt en lunch, strömming och potatismos. Jag kom hem med en kjol från Flash för reapriset 150,-

Rullgardiner upp och rullgardiner ner. Svarta upp i fönstret, riktigt bra. Rullgardin ner vad gäller operation nr 1 den 6/9. Nu väntar jag på operation nr 2. Piss!

Rullgardin upp: Lärdom - välj vad du slösar din energi på! Nu vet jag hur jag ska gå vidare med Bostadsbolaget utan att det tömmer mig. Ska bara skriva ihop vad jag vill.

Slogs av en lust att sticka raggsockor av modell over knee. Husse passade Elliott och jag for stan runt efter strumpstickor förra helgen. Och nu är jag på gång, några centimeter iaf.

Fick samtal från AF igår tisdag 30/10 - troligen arbetsträningsställe i sikte. Ska väl få prova en månad till att börja med. Vad jag ska göra vet jag inte ännu, men spännande är det. De brukar inte ta emot folk, men väljer att göra ett undantag för mig!

Idag är 6:e rökfria dagen. Ett litet hurra för det!

Elliott älskar ju att man sjunger för honom när han fyller år. Så idag fick jag låtsas att han sjöng för mig genom att sjunga för honom. Och då blir han ju så tokglad vilket ju gör en matte lika tokglad i sin tur... rippeleffekt!

Började läsa boken Den nionde insikten av James Redfield igår kväll och imorse blev den utläst ackompanjerad av te och choklad. Den tionde insikten ligger och väntar på att påbörjas.

Grattis-sms från Anjelina kom vid 9-tiden och syrran ringde vid 11.00.

Elliott och jag var till Gränsö för att hitta lite kantareller till omeletten och få oss en härlig skogstur i det underbara vädret. Inga kantareller med oss hem men en tur på ett par timmar fick vi.

Syrran dök upp vid 15-tiden så jag bjöd på min lyxiga omelett och så fikade vi.

Vid 17-tiden fick Elliott hoppa in i sin bur i bilen och jag styrde mot buggträningen. Missade ju förra veckan som var första gången på höstkursen och ville inte missa denna gång också. Aningen tveksamt deltog jag med min begränsade rörlighet i höger arm pga en operation den 6/9, men det gick riktigt bra.

En skamsen mor och lillasyster ringde och gratta mig vid 20-tiden på kvällen. Anje hade dykt upp och nämnde att min födelsedag var idag... Husse verkar också ha glömt bort den, men det är ju mindre konstigt.

Konstigt är det att jag har fått märkliga utslag på höger axel, och bara där. Ett helt gäng! Började klia lite och det var något utslag för någon dag sedan. Undrar vad det kan vara?

Min dag, en riktigt skön dag!

Löptik på rymmen
Husse returnerade Elliott efter att ha haft honom några timmar. Jag slår mig ner och äter lite lunch. Elliott börjar kvinka där ute. Ser du kissen, Elle? Han kvinkar vidare, och sen låter kvinket helt plöstligt inte bekant. Hmmm... Går ut och ser en schäferblandis i löpskydd utanför kompostgallret. Elliott och hon har ett samtal. Oj, var kommer nu hon ifrån? Kan det vara... Ringer upp till grannen och undrar om tjejen kan komma ner och se om det är Toka, hennes kompis hund som dykt upp hos oss. Jepp - problem solved!

Lugnet har lagt sig
Lillsyrran med sin svarta hundälskande bondkatt Tuben och lilla ljusa kattungen Orvar av rasen norsk skogskatt på 15 veckor + jag och Elliott har belägrat mammas hus.

Tuben och Elliott har träffats lite då och då sen Tuben var kattunge. Den kattungen och övriga ungar släpptes av en granne till syrran vind för våg ute när de väl inte var mer än kanske 10 veckor. Troligen är Tuben den enda överlevande. Efter några veckor ute så plockade hon in han till sig och där blev han kvar. En riktigt härlig katt, väldigt sällskaplig och helt galen i rått kött.

När hon anlände här blev Tuben som en omvänd hand mot den lilla. Fräste och labba till han så fort tillfälle ges men mest är han ute. I skrivande stund pågår en musjakt under den stora tallen utanför huset.

Lilla Orvar ligger uppe på fönsterbrädet någon meter från mig och sover och Elliott ligger bredvid mig.

Elliott gillar katter men är ju bara van att vara Tuben. Lillskiten fräser till ibland och då blir Elliott ledsen och rädd och går undan. Dagen har varit minst sagt intressant.

Lillsyrran drog iväg till sitt nattskift, jag kom in från sista rundan med Elliott och skulle servera mat till honom. Blandfärs o potatis mm. Luktade ju jättegott tyckte Orvar och var med vid matberedningen. Ner med skålen till Elliott. Vem var först? Jo Orvar med båda tassarna i skålen och började äta. Elliott backa. In kommer Tuben, åh det luktar ju mums, jag vill också ha. Fick fösa undan den lilla och flytta Elliotts skål åt ett håll och locka katterna till mig och bjuda på den färs som jag var smart nog att spara på för att ge dom.

Nu har vi några dagar på oss här så fyrfotingarna blir nog alla mera vana vid varandra. Underhållande är det helt klart.

Efter matserveringen tog jag mig en sen kopp kaffe och läste måndagens dagstidning, har ju haft mycket omkring mig och inte hunnit med att läsa den ännu. Snabb som en vessla var Orvar framme och smakade på mitt kaffe. Fniss! Nyfiken kattunge fick sig en överraskning.

Kom ju hem igår efter att ha varit på rymmen i tre veckor, meningen var bara en vecka.

Perfekt timing för en rymning till byåhålan den 6/7 faktiskt. Med en veranda under tak gjorde det inget att det regnade, och det har periodvis öst ner. Rekord i Mariannelund med 113 mm över en natt tror jag och i Ankarsrum fick vi 125 mm på en vecka.

Lillsyrran dök upp där efter en vecka med sin härliga kompis Petra. Vi grillade och spelade Rummi på verandan.

Elliott blev klippt och badad, skönt!

Mamma ringde och sa att de var på hemväg. Fram med dammsugaren och golvmoppen för att göra fint. Svettigt värre.

Sen rymde jag längre i fredags, nämligen till Karlstad. Härliga Anna bjöd upp mig och vips så var jag iväg. Kom hem i tisdags från Karlstad, blev hos mor till igår.

I torsdags hade Ulla, mamma & jag en härlig dag ute vid Storsjön. Årets 2:a baddag för min del, den första var dagen innan i Långsjön.

Packade upp och attackerade sedan min blomrabatt med övervissnade penséer och spireans blomster åkte all världens väg med hjälp av sekatören. Såg att den rosknöl jag lyckades välja ut av de fyra jag hade var i den färg jag önskat, istället för mörkröd så är den rosa. Snygg mot den grå träpanelen!

Idag har jag spolat av en del av innegården. Doftar ljuvligt av såpa!

Har inte tittat på TV på tre veckor så jag vägrar att sätta på TVn ett tag till tror jag.

Det går att få rum på ett så litet underlag som 35 x 50 cm om man vill, och Elle ville. Kurade ihop sig så sött i köket i väntan på kvällsmålet ikväll.

Vi kom till byhålan i fredags 6/7. Tog med mig det jag hade i kylskåpet och åkte på semester i mammas hus. De själva är i Finland.

Söndag morgon 8/7 vandrade vi som dränkta katter hem i ett regn som jag nog aldrig varit med om. Skönt att Foppa-tofflorna var på. Regnet rann igenom och pölarna var det bara att gå igenom. I Målilla hade de fått 113 mm regn. Vi inte lika mycket, men under veckan har vi visst fått 125 mm.

Söndag eftermiddag var Elliott halt i höger fram. Svullen på mittersta tårna. Fram med smärtlindrande i form av Ibumetin. Efter ett par dagar var han okej igen. Här är han ju mycket lös, och att rusa runt i lyckorus blossar upp den artrit han har i sina tår på framtassarna.

Lillsyrran Heidi med väninnan Petra var här tis 10/7 - ons 11/7. Petra for, Heidi kom tillbaks. Vi sökte efter kattungar och hittade en ljus norsk skogskatt hon tingat. Allt började med att hennes sambos dotter ville ha en kattunge. När vi började söka så vips, ökade prisspannet från upp till 500 kronor till flera tusen kronor. Oj, då! Men söt är han, Frithiof!
På torsdagkvällen dök Heidis sambo upp, vi grilla o chilla o spelade patiens.

Vädret har varit mycket omväxlande. Regn, åska, solsken. Alltid kalla nätter, typ +13gr C.

Pälsvården har vi tagit lite pö om pö, men idag gick vi i hamn. Eftersom Elliott bara har hätta till frisyr så bestod schampot av såpa. Så nu har jag en pudel som doftar nytvättad trasmatta. Men ack så söt ändå!

... och jag har fått min syster Maija tebax! Dissconnection i åratal, nu har vi rett ut ting! Härligt!

Rumispel är vad som gäller denna sommar med omväxlande väder. Och mycket bastubad!

Åkte ner på semester till byhålan i fredags. Mamma och Rainer är i Finland. Ryktet säger att lillsyrran dyker upp snart också. Ska bli så kul!

Anjelina fick av mig en egen liten pärm med önskade favoritrecept plus kökspryttlar av olika slag nu när hon tog studenten i juni. Alla recept var i matväg, men ett på kampapulla enligt hennes morfarmors recept. Min älskade farmor skickade till oss en plastlåda fylld med kampapulla varje jul till dess hon gick bort för drygt 4 år sedan. Dyra "bullar" med tanke på portot, man ack så älskade de är av oss alla.

En kul kommentar fällde hennes kille, Andreas, finns äggsoppa med? Det är mamma min som gör den och den älskar jag och Anjelina mest, plus då uppenbarligen Andreas också.

Jag sökte efter recept på kampapulla på nätet och provade mig fram och hittade en hygglig variant. Den har jag bakat när jag varit nere hos mor och Anjelina dyker upp som ett skott för att glufsa i sig, och få med sig några hem.

Idag fick hon vara bakare, och hon lyckades riktigt bra! Hon kastade sig över första kampapullan som kom ut ur ugnen, rykande varm. Mjölk därtill! Mums!

Dagen morgon började med att vi vandrade hemåt från båthamnen vid 8-hugget när öppnade himlen sig på vid gavel. Vet inte om jag någonsin här i Sverige varit med om sådant regn. Det studsade en halvmeter upp. Som två dränkta katter tog vi oss hem. Jag genomvåt och håret klistrat i ansiktet och Elliott med frisyren delad i bena och hängandes framför ögonen. Tackade mig själv för att jag hade foppa-tofflor på mig för ibland blev det att vada fram, vattnet passerade finfint genom tofflorna.

Elliott visade sig var halt i eftermiddag. Här i byhålan får han frihet till att vara lös i stora mått, så också imorse. Gammgubben har väl haft för mycket spring i benen. Artriten han har i sina framtassar, den på höger tass, har haft för roligt. Rätt så svullen och varm på båda mittentårna. Han fick en halv tablett smärtlindrande i efftermiddags och jättekorta promenader resten av dagen. Hoppas gullgubben mår bättre imorgon och eventuellt får jag peta i honom den andra halvan av tabletten på morgonen.

Noterade i ögonvrån denna siffra när jag skulle slänga in ett blogginlägg. Undrar ju, som jag rätt ofta gör, vad alla gör här. För det är ytterst sällsynt att någon lämnar tassavtryck efter sig.

Skulle så gärna vilja veta vad man gör. Läser, tittar på bilder eller vad. Och hur hamnar de här? Får man nåt värdefullt ut av den?

Ja, ja... Kul med en välbesökt sida ändå! Och välkomna är ni alla. Jag är bara så nyfiken... Vad gör ni här? Har ju ibland funderat att stänga den för besökare helt och bara ha den som min egen. Funderar vidare...

Men hade jag inte haft sidan öppen så hade ju inte så många håriga släktingar hittat oss. Det var verkligen en riktig hit när jag skrev om att jag höll på att sätta ihop en sådan sida. Tack alla ni som ville vara med i bild!

Vi for till svärförälderstället i torsdags för att fira midsommar, och vilken mysig supertrevlig midsommar vi haft med ljuvlig mat, härligt prat, fantastiskt väder osv...

Elliott fick sina analsäckar tömda av mattemor i torsdags innan vi for, och sedan dess har han betett sig som en busig hårig 9 månaders pudel snarare än en gammgubbe på 9 år.

Vi har ätit gott, och husse har ätit dåligt (läs slaskat till sig smaskig smårätt till vovve), så något har alltid funnits på tallriken kvar till vår Elle! Gräddost av godaste sort, bakad leverpastej, kokt skinka eller rökt bog... mums!

På midsommarafton gjorde husse ett sökspår bestående av flera stationer med fläskfilé. Och, jo... rester av det grillade slank visst också ner i hundmagen.

I morse stämde vi upp i ett "Ja, må han leva...." med en glatt viftande och uppskattande pudel mellan oss. Vi körde båda verserna så Elliott riktigt fick njuta av att vara mittpunkt, precis som om han aldrig är det annars

Nu väntar en kycklingvinge på honom, bara nu regnet ger med sig!

Hurra, bästeräkan!

Psst... o idag ringde Eva som har kullbrodern. Vi skickade grattiskramar till våra respektive hundar. Lance hade fått ett köttben till födelesedagspresent.

Uj, uj, vilken känslofylld dag!

Himlen sprack upp till strålande solsken precis minuterna innan härliga lilla fröken med sin klass sprang ut med stort jubel!

Höll ett tal till Anjelinas ära. Började ungefär så här: Ett litet frö, min älskade systerdotter! För 20 år sedan vid den här tiden var du inte mer än kanske 1 eller 2 centimeter lång... Lyckades hålla ihop och leverera talet på bästa sätt och det gav både skratt och tårar hos åhörarna.

Frågade min foderguru 2 om det var okej att prova ge Elliott kycklingvinge, och se om magen håller. Nu får vi se, håller tummarna för det! Det är ju bara så underbart gott, tycker Elliott. Hoppade jämfota och svansen viftade nästan lika mycket som när han ska få på sig sin spårsele och även under hela spårarbetet går svansen som en propeller.

Sedan blev det pudelfnatt och är man tokglad så måste man även ruska runt på nåt. Snappade tog på sin egen stora handduk och sprang runt och ruskade hej vilt.

Solade en stund tidigare idag, nu regnar det. Tänkte ha en skön slapparkväll framför TVn men se det vill inte boxern bjuda på, den är stendöd och ger ingen signal.

Nu idag har min stress sedan 22/5 lagt sig. Mår riktigt bra igen! Så himla skönt. Krävdes visst att jag luftade eländes elände ordentligt, det var till stor hjälp. AnSuAn GuAnkCha.

Effi Beffi Gullefjun och jag kom hem från mor för någon timme sen. Nu ska vi snart ut på sista kissesvängen och det är helt klart svalt ute. Ingen vinterjacka för mig och ingen päls på Elliott.
Nybadad, nyklippt och supertrött ligger han här bredvid mig. Att en hund kan dofta så gott, man bara måste gnufsa ner näsan i hättan eller sniffa på huden. Manan rök all världens väg för jag grovklippte alldeles för snett så nu är det hätta och svans som är frisyren som gäller.

Slutar ju min arbetsträning på LRF Konsult den 30/6 efter att ha varit där sedan den 22/10 och behöver hitta mig ett nytt ställe, och helst innan jag går på "semester" under juli månad. Är tokglad för att jag hittade LRF Konsult, bästa stället att börja på för mig. Budgeten deras tillåter inte att anställa och jag själv skulle nog inte finna uppgifterna nog stimulerande på sikt. Men bra har det varit!
Vill ha något att komma till den 1/8 igen. Hittade ju ett fantastiskt passande arbete tror jag på ett helt oväntat företag inom en helt ny branch som jag ska försöka peppa mig till att ringa på imorgon. De söker ju en att anställa på hel- eller deltid, och jag vill å andra sidan att de ska våga att ge mig en chans genom att prova mig gratis ett par månader och sedan...

Var upp till TeamSportia och provcyklade några cyklar mån 21/5, en blev favorit. Den dyraste förstås. Prutade riktigt duktigt om jag var snabb vid affär, så ursprunglit pris var 6 299,- som ramlade ner till 6 000,- som jag inte trodde att jag hade i mitt födelsedagskuvert från i höstas när jag fyllde jämt utan snarare något på 5 000,-. Prutade lite till och blev lovad 5 800,- vid snabb affär. Hem och räkna mina slantar. Och i kuvertet låg exakt 5 800,- - Jippii!

Så efter ett besök hos överläkare på Linköpings lasarett och väl hemma igen så gjorde jag mitt cykelköp. En Cresent, citybike, 3-vxl, modell Maja

När jag landat hemma och lugnat ner mig efter dagens bravader sent på kvällen fick jag chockfrossa. Känner mig inte hörd av överläkaren alls. Hon vill "stympa" mig och själv vill jag bara ha ett ärr till... Skit!

Det är inte lätt att andas när man själv slängt sin baktass för att täppa till näsborrarna sina.

Igår gjorde jag ju sommar på vår lilla uteplats, och det doftar lite svagt av såpa ännu. Kom också på att det var på dagen fyra år sedan vi flyttade hit. Då var det riktig sommarvärme redan!

Elliott frågade mig flera gånger om att få gå ut, men det är ju inte så himla varmt tidigt på förmiddagen. Men den som frågar ofta nog får lov så småningom...

Igår hade jag ett bra möte med innovationsrådgivaren på ALMI, så nu ska min uppfinning "dammas av". Får se vad nyhetsgransningen ger denna gången, vi får ta och göra en ny helt enkelt eftersom det gått en tid sedan den förra gjordes. Hittade ju strax före påsk "nyckeln" till ett multinationellt företag så jag filar på en presentation som bara ska bli the best of the best!

Nu hoppas jag det blir lite värme också så Elliott inte blir för kall när jag klippt av vinterkläderna

Fåglarna är superglada över att ha fått massor av byggmaterial!

Två par nya Björn Borg kalsonger ger alltid ett stort leende på denna kvalitetsmedvetna kille, och vid det här laget har han ett fillingförråd värd stora kulor ... oj, oj, oj, så vitsigt det där blev då

Åh, min själ vad jag är fantastisk ibland och särskilt idag!

Spånar ju på att hitta ett annat arbetsträningsställe där det finns möjlighet till att få anställning. Jag trivs där jag är men hyser inget hopp att få det där jag är. Ringde upp företaget och öppnade samtalet med att presentera mig och säga att jag ringer för att erbjuda ett litet påskägg... Vilket ledde till ett gott skratt! 10-0 till mig - hurra! Ska blåsa iväg ett CV och höra av mig i augusti när de flyttat till de nya lokalerna för där de håller till nu får ingen mera plats. Hoppas, hoppas!

Sen gav jag mig på nästa sak på min göralista och fick så suveränt bra hjälp. Det är ju tur att man presenterar det viktiga i ens ärende. Genom att säga att jag med min produktidé även vill nå ut utanför Sverige, bl.a ut till Tyskland därför att tyskar är ganska lika svenskar i sitt beteende så fick jag telefonnummer och namn till huvudkontoret i Norge och även information om att företaget har kontor på ca 20 platser runt om i världen. Wow!
Nu jäklar gäller det att vässa till en finfin och kort telefonpresentation på min produktidé plus den stora produktpresentationen.
Himmel o plättar! Genast far ju tusen saker genom huvudet över idéer på presentation. Jag älskar verkligen denna utmaning!

En magisk dag - snurrar runt i eufori

Lycklig! En härlig känsla! Nu långledig över påsken och Elliott & jag ska bara mysa, softa, äta gott och rasta oss lite nu och då. Ska även passa på att fortsätta att läsa i boken "Lev livet fullt ut" - En väg till andligt uppvaknande. Citerar ur Förordet, och skriver mer än härligt gärna under på det, "Lev livet fullt ut har redan blivit kallad ett mästerverk. Men vad den här boken än kallas och hur den än beskrivs, är det en bok som besitter kraften att föärndra liv, som besitter kraften att väcka oss, så att vi till fullo inser vilka vi är."

Har burit på oro över vartåt min arbetsträning leder och hur alternativen ser ut framåt. Nu har jag frågat lite kring det och ska ringa lite samtal nästa vecka. Elliott har också med sitt märkliga miniblodsdropp oroat mig över vad han nu har fått - läs hans journal daterad 20/3 - men nu är han pigg och livsglad vovve med överskottsenergi.

Jag kom också ur mina rutiner när de renoverade här, både i höstas och nu hos mig i vinter, så jag har glömt av hur mycket jag behöver yoga och meditation för att vara i balans och få energi. På bara några dagar vände den där eländiga känslan av att bära en skitig gammal sliten långrock av elände. Jag är lycklig åt att bara vara jag!

Satt förra helgen och pillade i mig böckling. Elliotts nos var väldigt aktiv i sitt sniffande, så när jag ätit klart så tänkte jag att jag testar om han verkligen vill ha. Jisses! Mina fingrar höll nästan på att följa med Hur kan en hund älska böckling? Nu fick han ju inte mer än några minibitar, men de bitarna var nog guld värda.

Jag slet hårt för fjorton dagar sedan och satte ner min pion och min fjärilsblomma i jord i gräsmattan. De plockade ju bort halva min blomsterrabatt och pyntade upp det med stenplattor. I min lilla blomrabatt fick jag ner en av rosbuskarna, mitt blågull och efter en skattjakt i jordhögen ett gäng lökar, frågan är bara vilka? Nu finns där även penséer i gult och blått. Min morfars älsklingsblomma så det är till minnet av honom. Till farmors minne skulle jag gärna ha en "Gubben o gumman" men jag har ingenstans att hänga den.

Åh, höll ju på att glömma det viktigaste! Enligt Elliott iaf, för han har ju träffat tre brudar i päls. Mor Extra är 10 år och av rasen Eurasier, hennes dotter Rhonia och så ärtiga pärlan Sabina som är Extras dotter dotter. Såg för någon vecka sedan husse vara ute och gå med dom så vi höll oss på avstånd, men Extra såg och visste vilka vi var. Elliott och Extra har inte setts på kanske 6 år och ändå känner de igen varandra, ingen tvekan om det. Husse och matte deras flyttade så vi har inte setts på flera år.
Ärtiga pärlan Sabina som snart blir 3 år blir överförtjust när hon ser oss. Hoppar nästan jämfota av glädje. Ser på håll när matte säger till hundarna att "Där kommer Elliott" - alla vänder sig om så glatt och väntandes på att vi ska hinna ifatt. Sabina krafsar till på Elliott och så busas det och pussas på Elliott. Elliott förlägen men ack så lycklig!

... och det med råge!

Minusgraderna är tvåsiffriga och snön har vräkt ner i flera dagar.

Finns få som är så glada som Ellott när det snöar. Kylan gör honom heller ingenting. Tokhund! Han har sån överskottsenergi numera. Har nog inte mått så här bra på minst ett år. Full med bus och upptåg, vill ha sök och spår. Mera, mera... Hade nästan glömt bort hur härligt tokig Elliott verkligen är när han mår gott. Det är den där magen som trasslat men nu ser vi en ljusning - idag är det dag 218 på dietperioden! Det går icke att tro att Elliott om knappt ett halvår fyller 9 år. Särskilt inte när han rusar runt i nysnö. Hoppar jämfota, gör tvärstopp och sladdar fram ett stycke för att sedan dra iväg mot nästa håll. Jag kan inget annat göra än skratta! Då får jag mig en knuff i magen av framtassarna och så drar han iväg igen. "Kolla här matte, jättekul ju!"

Agerade hjälpande ängel i torsdags kväll. Tog sista rundan med Elliott vid 21.45 och en tjej med hukle och långkjol bad mig lågmält om hjälp och ursäktade sig med att hon inte kunde mycket svenska. Tjejen var kanske 14, 15, 16 år. Hon ville hem till Gamleby efter ett läkarbesök vid 21-tiden. Det gick varken buss eller tåg senare än 21.35. Hon ville låna min telefon, men jag hade ingen med mig. Bad henne ställa sig vid taxistolpen och se om hjälp kom. Gick vidare min runda och skottade men kunde inte släppa tjejen i tankarna så jag tog Elliott med mig och vi gick ner till stationen igen för att se om hon var kvar. Nix! Steg gick mot Åhmans korvkiosk och jag gissade det var hennes steg. Där stod hon. Vinkade ut henne och frågade om hon fått hjälp. Jo, hon hade ringt hem. De hade ingen bil så hem kom hon ju ändå inte. Bad henne följa med mig. Vi hämtade min bil och så körde jag hem henne, en sträcka på ca 4,5 mil tur och retur. "Tack, snälla"...

Vilket eländigt väder det var att köra i. Snö dinglade ner i massor och det som låg på vägbanan som var kanske 15 cm yrde vilt vid varje möte och vid möte med långtradare så blev det som att köra in i en vägg. Vi kom iaf hem igen vid midnatt. Elliott fick sitt nattmål och själv tog jag mig en kopp varmt te. Nöjd med min insats!

Igår (fre) var jag ner till mor i ännu värre väder än igår. Först var jag på zonterapi vid 11-tiden och sedan klippte jag Elliotts nos och tassar. Anjelina och jag badade bastu och åt sedan mammas makaronilåda innan vi åkte hem i snöstormen. Anjelina skulle hämta Idefix och själv gled jag vidare mot stan och Willys först och sedan hem.

Idag började också dagen med en stunds skottande. Sedan tog vi en tur bort till husse som bjöd på brunch bestående av stekt ägg på macka och te därtill. Mums!

Oj, så länge sedan jag bloggade! Undrar om något saknat det?

Jag skrev i ett tidigare inlägg att den 11.11.11 så kom vinterkylan. Det gjorde den inte, det var bara en liten köldknäpp, och tur var väl det. Jag har fått det isolerat så nu börjar det närma sig lägenhetsstandrad ist för förrådsstandard vad gäller innemiljön.

I mellandagarna, den 2/1, dök det upp en snickare som började dra upp mina rosor etc för att förbereda gjutning och senare isolering av ytterväggen. De var en vecka för tidiga så jag blev tagen på sängen. Måndag den 23/1 var arbetet klart och på onsdagen kom snön och kylan. Tur som en tok hade de och jag kan man säga!

Så snart de bara fått på isoleringen, utan ytterpanel, så var förändringen av innetemperaturen radikalt mycket bättre. Inte temperaturmässigt för det gjorde bara + 1,5 gr C men den termiska temperaturen påverkades mera. Det kändes som en förändring på 4, 5, 6 gr C. Har avancerat från att ha strumpa, ullsocka och toffla till strumpa & ullsocka. På kroppen räcker numera 1 - 1,5 lager kläder istället för 2-3 lager.

Det läcker in kyla vid en innervägg och det säger vaktmästarn beror på att det kommer nerifrån och inte från väggen. Tätningen med silikon som snickarna gjorde kring vissa lister innan de stack stelnar inte på en del ställen. Gissar att det är för kallt. Har kletat på tidningspapper så vi inte geggar ner mattor och tassar. Nämnde detta för vaktmästarn nu i veckan.

Jag har även fått en ny blandare till duschen och håller på att skålla mig vid +35 gr C. Tidigare duschade jag i kissljummen temperatur, om ens det, kan väl knappt varit +32 gr C ens gissar jag. Så skönt, njuter numera istället för att skallra tänder!

Det stora huset fick sig ett ansiktslyft tidigare i höstas.

Husse med hund firade nyåret i Gullringen - minsta risk för smällare och mindre oro för Elliott med hjärtfel och smällarskräck... gick obra!

Elliott hade inget ätit efter 15.30 igår kväll - det smällde nära - hade varit riktigt skakig och legat under bordet. Stackars husse hade inte fått ro eller sömn han heller.

Själv var jag hos Heidi. Grannen och jag hade tänkt fira nyår men hon fick migrän så jag ringde lillsystern och blev välkommen där. Vi åt tomatsoppa till förrätt och sedan fläskfilé + rotsaker. Mums! Jättekul!

Mötte Elliott i dörren, hann precis börja sakna min lilla räka så hårt, med en tjurmuskel som han glatt knaprade på och sedan blev det mat.

Tittar jag ut genom fönstret ser det okul ut, det regnar och verkar börja övergå till snöblandat blask.

Roligt var det att höra att våra kåldolmar som serverades till jul talas det ännu gott om. Succé!!!

Snart ut i regnegländet...

Det stormar friskt idag! Väderrapport: +6grC & 20m/sek - lite windy

Trivs sjukt bra på mitt arbetsträningsställe, LRF Konsult - check
Efter 182 dagar på hemlagad kost verkar Elliotts mage börja stabilisera sig - check

Och tiden mellan den 5/12 och idag har bl.a. innehållit jakt på julklappar. Det blev 4 gånger godmorgonrock i julrött för brudarna i familjen. Husse fick en elektrisk apparat han är glad över, men ännu inte testat.

Micke och jag gjorde kåldolmar, köttbullar och janssons tillsammans. Kåldolmarna hade vi med oss till Gullringen. Gillar Mickes mors kommentar: "Dom är professionellt gjorda och mycket goda". MVG mao, lyckokast för en nybörjare! Några tog vi till middag och åt med sås och potatis på julaftonen. Dagen efter stod dom med på julbordet och uppskattades mycket.

Elliott och lilla Bosse (hund i litet format) fick lite mera tid tillsammans denna gången. Riktigt kul!

På vägen hem Annandag Jul så stannade vi till hos min mor och åt lutfisk - mums!

Frisk blåst och nollgradigt. Iiiih! Bestämde mig för att plocka fram termobyxorna och det var skönt det. Vi kom just in från en timme lång och sen kvällstur ute.

Hade tur som en tok vad gäller vädret med andra ord. Tvättade bilen igår så nu är den redo för vinterslask och elände. Fast jag hoppas det håller sig torrt och kallt nu ett tag och att det sedan dinglar ner ett vintertäcke på ett par decimeter.

Var i fredags med jobbarkompisarna och åt julbord på Saltmagasinet. På väg hemåt vid 22-tiden gick jag förbi Briggen. Där satt en bekant från min förra arbetsplats, även de var ute på julbord. Vilken tur att lillsyrran hade Elliott så jag slapp ha bråttom hem. Kul kväll!

Vinternypet som kom den 11/11 var kortvarigt. Efter ett par frostnätter blev det ett gäng plusgrader igen. Trodde mina sista rosenknoppar skulle ge vika då, men de lever ännu

Elliott och jag träffade av en slump på Mia som var ute och rastade sin labbetik. Vi slog följe och var ute på en riktig långpromenad i stormen. Efter 1,5 timme ute så kände jag mig skönt urblåst när vi kom hem igen

En fin sommar hade vi och en helt underbart lång och varm höst. Nu har det varit dimma och molnigt i 10 dagar men idag klarnade det upp... och det blev kallt, attans vad kallt!

Det blir att ta fram vinterjackan och termobyxorna till sista kvällsrundan idag!

3:e veckan av arbetsträningen ligger bakom mig. Vilar helt om jag kan torsdagar och fredagar. Kliver helst inte ens ur nattlinnet om det är möjligt
I söndags hade jag en släng av panikångestattacker. Hoppas slippa dom igen. Är så trött på att kroppen går i försvar. Kroppsminnet är det som minns längst, trots att hjärnan blivit klar över hela "skiten". Den är van att vara i kamp-"mode" och har svårt att låta bli att gå in i det igen.

Jag mediterar som tusan! Yoga går inte för korsryggen är inte fullt okej ännu.

Lör 22/10 kl. 00.15 i Ankarsrum släckte jag min senaste cigarett och har idag varit rökfri i åtta dagar. Hurra, hurra!

Må 24/10 - Ons 26/10 har jag varit och arbetsträna och stället känns superduperbra! Mjukstartar med 4 timmar 3 dagar i veckan i 14 dagar för att sedan prova 4 timmar 4 dagar i veckan och sedan "vila" där ett tag. Sedan får vi se vad som sker.

Tors 27/10 bjöd jag först Anjelina på fiskgryta till lunch och på kvällen kom Anna hela vägen från Karlstad för att gästa mig ett litet tag.

Fre 28/10 ville Anna rätta till mina dörrar på kylskåpet för de var felhängda (högerhängda) för att passa mitt kök. Inte visste jag att man kunde fixa till detta själv, något som irriterat mig i tre års tid. Nu ska bara hjärnan koppla om sin gamla vana och det är visst inte helt lätt. Vi var också hos Heidi för att bada och klippa de små ullbollarna Pixie och Daisy.

Lör 29/10 kl. 08.30 åkte Anna mot Linköping efter att ha fått i sig en omelett. Själv avlövade jag mina buskar och sedan var grannen och jag ute och promenerade på Korpa i solskenet. Elliott fnatta som en tok - jisses, vad han är pigg! Telefonen ringde när jag var där, hade visst lovat vara barnvakt ikväll. Missuppfattning av mig. Ila hem och ta emot lilla tjejen vid 17.30. Det blev Uno och kortspel, godis och glass! Upphämtad kl 23.00 - Stön! Trött ramlade jag i säng.

Sön 30/10 - idag tog sommartiden slut och klockorna ska vridas tillbaka. Själv vred jag mina igår eftersom jag alltid, alltid missar att göra det den rätta dagen. Kändes faktiskt som en trevlig övergång nu när jag både visste om det och tjuvstartade det hela.

Det var en aningen för fullspäckad vecka. Har bara tagit det lugnt idag. Imorgon en ny vecka, rökfri den också hoppas jag

Att sitta och åka långt är som en lång meditation för mig. Älskar att ratta bil när jag ingen brådska har. Hade tänkt ta en annan väg men jag styrdes mot Degerfors, Laxå och åt Motala. Så vacker bilfärd, och så mycket djur jag såg... det var kor, ungdjur, hästar, får och till och med superstora grisar vid ett ställe. Att köra nära vatten gör att jag känner att jag lever!

Stannade till vid Brunneby Restaurang & Musteri, någon kilometer hitom Borensberg. Superb mat till superbert pris med superb service. Önskar dem bästa fart i restaurangen framöver!
Jag valde det dyraste på menyn och betalade då 130,- för sallad jag plockade ihop själv, för flädersaft till dryck från deras musteri och till mat varmrökt lax med potatiskaka och en dillsås. Gudomligt gott. Sedan tog jag även två koppar kaffe - varav både första tåren och påtåren ingick i priset - ute på terassen till härligt solsken. Rekommenderas varmt för de som har vägarna förbi sommartid!

Drog iväg vid 8-hugget imorse och landade här hemma vid 15-tiden. Då körde jag även en extrasväng runt Falerum. Näe, slösade inga pengar där inte. Provade högklackade träskor av märket Björn Borg i storlek 36 men de var för stora - halva priset, så där hade jag kunnat gjort ett klipp om de passat

Nu ska jag bara försöka hinna få ordning på det nya tänket och veta hur jag lägger upp samtalet med FK och AF imorgon bitti kl 10.00. Får nog låta drömmarna fixa den saken

Stack på egen minisemester i måndags med 38,2 gr C i feber, en hemsk hosta och förfärlig värk i korsryggen. Korsryggen knäckte jag med en nysning i fel position.

Jag lekte vegetarian i några dagar på Englagård. En annorlunda och härlig vistelse där dagarna handlade om personlig utveckling. Mycket tankeväckande och stundtals mycket intressant. Har med mig en och annan pärla hem som ska sås med omsorg och sedan skördas med försiktighet och klokhet.

Efter kursen susade jag mot Karlstad - har aldrig varit där så det var lite spännande, och ännu mera spännande att träffa "min" härliga Anna. Jag blev bjuden på underbart god mat och efterrätt. Hade ju tänkt susa hemåt sent i natten men vips var klockan nästan midnatt så erbjudandet om soffa vägde över... och vilken skön soffa!!!

Vad felas?

Vilken underbar fest på alla de vis! Klockrent och fullträff!

Härliga Carina på Klippcenter i Vimmerby är riktigt grym på att fixa mitt hår.

Elliott började gå konstigt på vår promenad, trampdynan på tå nr 2 på höger fram har ett mindre jack. In med min duktiga patient i duschen för att spola rent, sedan spola med koksaltlösning och därefter med jodopax. Litet bandage och strumpa på! Får ta och leta fram tasskyddet igen.

Vi befann oss som tur var nära husse när Elliott knappt ville använda sitt ben alls så vi haltade in i trappuppgången och tog hissen upp. Husse skjussade hem oss och bar in Elliott till mig. Söte pudeln försökte redan från start få husse att bära. Han viftar så hårt med sin framtass och tittar bedjande på husse och säger "Bära, bära... jag har ont".

Nu när jag inte sitter ute så mycket längre så hade jag hjärta nog att knipsa av någon blomma för att pryda och njuta av lite blommor inne istället.

Elliotts diet är idag inne på dag nummer 61 i händerna på Lena. Fast egentligen Elliott gått i stort sett helt på risdiet sedan magen kraschade i april maj, alltså sedan den 7/5. Han har återigen haft en dipp på 2 dagar med slemmig avföring men är på bättringsväg igen. Jag tror jag gav för stor mängd nötfärs jämfört med mängden ris.

På gårdsplanen skramlar det hela dagarna. Byggnadsställningen är på väg upp kring trevåningshuset. Fasaden och taket ska åtgärdas. Mycket behövlig renovering.

Vilken tur att jag har tre underbara dagar bakom mig. I tisdags var jag och lillsyrran och solade ute på Lillön i flera timmar. I onsdags var vi till Almvik och plockade svamp, klappade hundar, katter och hästar. Sen var vi i Mjösjön och badade innan vi åkte hem. Igår tog Björn (Boston) och jag en runda på minigolfbanan som slutade 71-71 och på kvällen bjöd jag husse på grillat.

Men idag... Elliott gick väldigt illa och hoppar mest runt trebent. Diarré har han också. Han fick några små bitar av grillad kyckling men det borde väl inte rasera magen så här katastrofalt. Nu blir det verkligen inget utöver hans diet. Och själv har jag ont i svanskotan och ropar "aj" varje gång jag sätter mig. Tog en genväg genom kyrkområdet och skulle parera mig igenom träd och det var tight med utrymme, det blev lite vingel och jag trodde jag skulle hamna i ett träd eller fara omkull. Ingetdera hände, men jag studsade till tokigt på sadeln antagligen. Grymt ont!

Ute är det +40 gr C och inte ett moln i sikte. Denna sommar har varit extremt varm och solig. Jag som älskar värme och sol längtar efter lite moln faktiskt och lite mera lagom temperatur. Nu har kvällarna börjat bli riktigt kalla, +15 gr C.

Gjorde en aktiv handling också igår. Ringde Försäkringskassan och bad dom sätta mig på banan för att komma ut och arbetspröva nu i september. Till september lär de inte hinna fick jag till svar Ska till läkaren och få ett nytt medicinskt underlag. Sjukintyget jag har går ut den 16/9, vilket är min 50-årsdag. Tänkte ha ett lite sundare leverne på andra sidan 50-strecket så i mitt huvud finns datumet 18/9 som mål för att sluta röka, och aldrig börja igen, för det har jag gjort många gånger.

Jag hade anmält mig till en kurs i Personlig Utveckling som skulle ha varit den 1/8-2/8 men den blev inställd pga för få deltagare. Nu väntar jag på en bok istället om det. Bara 77 sidor men jag hoppas det är bra 77 sidor!

Jag har också efter tips av Elin nu sedan någon månad boken "En härlig bok" av Mia Törnblom som bara innehåller ett citat per dag. Lite kul faktiskt! Tänkte ha den aktiv något år och se hur tankarna förändras, eller om de är desamma. Blir lite dagbok men på annorlunda vis.

Pudeluslingen fick en hel fotbollsplan att springa pudelfnatt på. Total lycka! Inte lätt att få att fastna på kort.

Mattes lycka bestod i att plocka kantareller i ett myggstim!

Vi hälsade på husse och åskan hälsade på hos oss! Jag lufsade till min mattemor och lade mig under soffbordet vi hennes fötter. Matte kom ihåg att gammelgubben i päls, Ramses, ville ligga under en filt så matte drog en filt över mig så jag kunde gömma mig. Och bara matte är nära så känner jag mig lugn.

Eländet drog förbi, men nu verkar det vara på väg tillbaka igen. Oj vad det smäller, blixtrar och mullrar...

Att jag orkade...

Jag var dum nog att inte ge sista målet till Elliott igår när vi väl kom hem igen. Fick två täta mål mat och var helt slut efter några dagar (mån-ons) i byhålan i sällskap av min lillsyster, två härliga små tjejer, en kompis till lillsyrran och inte att förglömma tokkatten Tuben. Så det har blivit mycket intryck och ingen vila i flera dagar.

Somna in vid 01 och vaknade 02.30 av en hund som toksväljer och vill i vildaste panik ut och äta gräs. Det blev några varv ute, en halvtimmes slummer mellan 06.30 - 07.00 och sen var det dags att kliva upp.

Vi var på Valla först och ultraljuda hjärtat. "Så här lugn och stilla hjärtpatient är det mycket länge sedan vi hade här", sa veterinär Emma Påhlsson. Det gick jättefort att ultraljuda. Emma har jag träffat en gång tidigare när jag var med Pia och hennes Quint till Valla. Det hade jag glömt bort.
Förmaket ser fint ut och är inte förstorat. Hjärtat slår fint och jämna slag. Klaffen i vänster hjärthalva var aningen förtjockad, men bara aningen. Och så läcker det, men det läcker lite. Inget alarmerande och inte alls säkert att Elliott ens hinner få problem av det innan det är dags för regnbågsbron...
Så till betalningen á 1.580,- Matte idiot hade inte bytt ut sitt MasterCard mot det nya som kommit så det blev ett litet dilemma vid betalning, ogiltigt kort. Bara kontakt eller kort gällde! Provade med Visa. Betalningen gick inte igenom. River i plånboken och väljer att testa 1.300,- på kortet och ta resten ur det lilla jag har i plånboken. No money, no cry... Jepp, vi lyckades klarera oss ut! Men hur tusan ska det gå i Norsholm...

Tog en lunch på Snoddas - fort, hyggligt pris, hyfsat gott och bara 4 minuters bilväg bort!

Vidare till Norsholm. Elliott gicks först mycket noggrant igenom. Han var fin och mjuk i sina framtassar - mao så märker man inte av hans tåledsartrit (diagnostiserades 2009). Stretchning av tårna och simträning rekommenderades då och simkort har jag skaffat på 25 gånger men sen blev Elliott först biten av hunden Amor och väl läkt efter det så blev han påkörd av en bil och den läkningen har tagit ett år. Så vi har inte kommit till skott ännu! Skönt att han inte har ont av det.
Jämnt och bra musklad i bakbenen och visar inte på smärta direkt. Vill inte upp högt med sin D-höft, men det är förståeligt och inget alarmerande alls. Verkar helt okej.
I bassängen rörde han fint på sig och använde båda bakbenen. Elliott simmade på mycket bättre än jag vågat tro, orkade simma på riktigt bra.
Efter lite avduschning och avtorkning så var det dags för lite massage och elektroterapi som avslutning. Elliott fnattade på - blötfnatt innebär "döda" handduk eller annat. Hans tygväska blev substitut och fick en liten reva efter en tand genom tyget mitt i dödandet.
Efter 75 minuter kom vi då till betalningen. Kalaset löd på 520,- Även här gällde kontant eller kort - aj, aj, aj! Men se ur mattes extra reserv, en flera gånger ihopvikt 500-sedel för oförutsedda utgifter ligger så fint i sin gömma! Klarade mig även denna gången - jippii!

En jättetrött fattiglapp åkte i regnet hem om än så lycklig över att Elliott faktiskt trots allt är i finfin form.

Det är bara +16gr C ute, regnar och vinden viner och piskar!

Orken är slut, vädret är piss, kudden söker... måste bara orka vara vaken till Elliotts absolut nödvändiga kvällsmål och innan dess kränga ihop något till mig själv.

Dieten jag ger klaffar bra! Ingen större förändring i det jag gett och skrivit om förutom att Elliott alltid ska ha riskaka/bröd 20 minuter före maten. Har också köpt Standard Immun & Kalk som jag tillsätter. Målen är uppdelade på 4 per dag, fixar ju tiderna lite sådär 08, 13, 17 & 23 blir mellan 9-10, 14, 17-18 och 23. Har även köpt 2 kg Standard Vilt - ingen favorit kan jag säga. Blandar i lite i risdieten annars slinker den inte ner.
Jag är i trygga händer hos en foderguru som jag litar på. Härligt att det finns människor som hjälper utan att ta betalt. Hon delar verkligen med sig av sin kunskap så nu lär jag själv bli ännu duktigare på detta med hundfoder och framför allt kvittot därav - avföringen
Mellan målen ska han också ha lite grann så nu har matte varit i förrådet och plockat fram DogPyramid, Ringar som träs på en pinne och Träklossarna Micki så här ska lekas och aktiveras.
Direktivet är också att inte låta Elliott sniffa fritt under promenad, sänker stressen.

Klaffar kass: Var hos veterinären i torsdags och där konstaterades att hjärtklaffarna läcker. Detta är ett fenomen som gissningsvis dök upp i oktober. Min gissning! För då var vi hos veterinär och han fick lugnande (helt i onödan) och slutade andas. Husse gick efter hjälp och en veterinär kom in och slog igång honom. Tog några slag. Sedan fick jag själv dunka igång Elliott några gånger också.
Det var en nyutexaminerad veterinär och en ny assisten som tog hand om oss i Gamleby. Assistenten läste högt ur Elliotts journal "En väldigt snäll hund, står det här". Tjejen var jättenoga men fick mig nästan att skita på mig när hon drämde till med att han nog har Patella... det dementerades ganska snabbt av veterinär Turid - tack och lov! När jag hörde det utöver hjärtat så trillade tårarna

Klaffar inte alls: Bredbandet har segat ihop sig totalt så i torsdags kväll cyklade jag enligt direktiv av Tele2 ner till Skeppsbron. Hemma har jag 1 stapel, där har jag 5 staplar. Nu är mastanmälan gjord och bättring ska det bli lovade de men det tar ett par dygn. Just nu är jag ju inne - jippii! Men i paniken efter beskedet i torsdags så fick jag ta telefonen till hjälp och en räddare i nöden hittade ett telefonnummer till "min" djursjukvårdsexpert. Lugnande ord från donnan med Pitemål gav mig hopp och råd om vad jag ska göra. Härliga vänner!

Jag har nu tid på Valla så där ska hjärtat hans undersökas med ultraljud. Har även beställt tid för simning och elektroterapibehandling på Norsholm samma dag. Två flugor i en smäll - klaffar bra!

Nu har båda syskonbarnen gått ur grundskolan, Anjelina år 2009 och Adrian nu.

Adrian fick gåvor från nån Antirök-förening. Duktig kille som inte röker och tur som en tok har han, sa syrran. Hennes tur är slut, den har hamnat hos Adrian istället

Jag och Tommy gav Adrian två par Björn Borg kalsonger. En modell han inte har sedan tidigare och de gick hem. Då blir man glad i hjärtat!

Det blev fika med tårta hos syrran i all hast. Jag behövde komma iväg fort och syrran och dom också för att inte fasta i bilruset till skolavslutningen på gymnasiet. Vi hamnade båda i en lång bilkö så husse fick vänta ett bra tag innan leverans av hund skedde
Elliott avdumpad och jag handlade matvaror. Sprang först till ÖoB och sprang tillbaka till bilen med den inköpta köttkniven i hand. Sedan till Willys.