Inte riktigt, men nästan... för Billy valde att börja natten på golvet innan han under natten kom till sängen och natten därpå valde han att ligga på soffan först, för att senare hitta till sängen. På sätt och vis "flyttade Billy hemifrån"

Och på jobbet den 2/5-2016 så var det som att poletten trillade helt ner vad gäller att befinna sig i vårt kontorsrum, och då särskilt på sin plats. Billy springer som en liten pil till sin plats när jag säger "A A" då han närmar sig rumsdörren. Testar att ställa sig på tröskeln, för att sedan komma springandes tillbaka när jag sagt mitt "A A".

Kategoriserar inlägget som hundträning, men det är raka motsatsen

Det har visat sig att Billy blir ganska orolig ute på promenad när vi kommit iväg ett stycke. Att ge ost som belöning går inte, och inte torkad lunga heller. Han tar inte godis med andra ord. Hur ska man då träna på att gå fint i koppel? Man tränar inte alls
Svansen åker ner och Billy stressar sig fram med låg kroppshållning framåt, så fort det bara går.

Idag kom vi iväg till Bökensved, men bar Billy ett stycke. Han var riktigt uppåt i början på promenaden och även lös på Bökensved och sedan hela vägen hem. Ett stycke på ditvägen fick jag ta och bära honom.

Får försöka hitta lite självförtroendehöjare på våra promenader. Idag hoppade han upp och ner på stora stenar, och då tog han belöning.

Får börja med självförtroendehöjare tills jag har en glad och trygg hund med mig, och sedan ta in detta med att gå fint i koppel. Så går mina tankar just nu. Men det kan ändra sig, beroende på vad som sker.

Slappare matte får man nog leta efter...

Sitt kunde Billy redan från start. Satte sig alltid ner vid rätta tillfällen. Sen har vi tränat in sitt nästan varje veckodag i och med att Billy gillar banan visade det sig, och jag har banan med mig till jobbet. Så med banan har jag fortsatt att befästa sitt-kommandot. Thats it liksom.

Han har även från start fått belöning efter varje kiss och varje bajs han gjort ute plus en godisbit när han kommit in. Så att springa till matte efter kiss och bajs sitter. Och att komma när vi ska in, det sitter det också.

Ska testa om min strategi för att gå över gatan fungerar när klickern är intrimmad. Tanken är att han spontant alltid stannar för att invänta mitt "över". Har inte hunnit fundera vilka nackdelar det ger, om det ger några.

Vid den här åldern hade jag lekt in 20-30 meter lång inkallning på Elliott. Sitt, ligg, kom och stå också.

Igår tog Anjelina och jag tag i kloklippningen av Billy, förstagångsgrej för oss. Idefix var med som stöd och support. Anjelina la Billy i knäet och höll i hans framtassar plus distraherade honom lite. Jag redo med giljotinklotången i hög beredskap. Vi tog en tass i taget. Berömde och hade en liten paus innan vi gick på nästa. Lite biten blev Anjelina, tur hennes händer tål det, fast ändå var inte Billy så vild och omedgörlig som vi trott.

Belöning för Billy, och oss övriga, blev torkat renkött. Oj, oj, oj, vad det smakade smaskens!

Som kontorspudel har Billy vuxit till sig i kavajen. Är väldigt tyst i sin komposthage. Finner sig riktigt bra i det nu. Det finns hopp och det finns tro.

Igår var Billy med Anjelina och Idefix på en långpromenad i kylan. Innanför linnet förstås, i svinkyla.

Idag var det Billy och jag som tog en dagspromenad i svinkyla och solsken. Vi gick runt Bökensved. Lite lagom runda då vi hann se flera hundar och ett litet skutt på marken inne på Bökensved där det nästan var barmark vid tennisbanorna.

Har med mig kattgodis (tack Anna för tipset) i fickan och bjuder Billy på det när han får syn på en hund. Ska bli intressant att se om det beteendet fäster sig och blir spontant vid hundmöten när han blivit lite större.

Den 23/9 startade jag träning enligt plan med Elliott. Planen handlar om att få grannarna i päls att tolerera varandra. Hjärngympa 2-15 min och att koppla ihop Diesel med något positivt är väl vad vi jobbat med tills nu.

Tränar även på att få till bättre koppelgång och kommunikation oss emellan plus att hundar vi ser ska upplevas positivt av Elliott. Vi har faktiskt sett en av Elles ärkefi - Miró på lite håll två gånger och.... Elliott har varit tyst!!!

Denna månad har Elliott inte fått äta annat än sin hundmat så det har inte blivit så mycket hjärngympa pga att belöningar i form av godis blev ett no-no. Lite har vi tränat och då har jag belönat med bus eller kli. Faktiskt en bra utmaning mitt i allt!

Mån 5/10 började jag en specialsydd kurs, 3 tim/dag, som ska pågå i 12 veckor. Husse har ofta hämtat Elliott och haft honom på förmiddagarna så ensam har han nog ännu inte varit mer än ett par dagar. Elle och jag har ju varit som ler och långhalm så det känns bra med långsam tillvänjning av att vara ensis!

Det är härligt att ha något att göra och det ger mig energi å ena sidan och å andra sidan så kostar det också på en del.

4 härdsmältor inom 14 dagar - det är vad "omställningen" bjudit på. Har fram till september varit fri från min panikångest hela detta året men nu har jag alltlså haft ett gäng av dom. Vill icke ha dom! Vill fixa att ta mig ut i arbetslivet igen! Stön... jag kämpar vidare!

Elliott är bra i magen! En liten bit är det kvar till att avföringen alltid är mörk, fast och plockbar men det har vänt och stabiliserat sig. Elliott äter också med god aptit igen, det rasslar i matskålen... då ler matte!

Åsa och jag träffades idag också och dagens promenad blev jättelyckad. Jag behöll Elliott i koppel i början med härliga Aston skuttade lös, gjorde lekinviter och retades med Elliott. Något morr kom över Elliotts läppar precis i början men ganska snart så kopplade jag loss honom.

Vi hade en helt underbar promenad! Idag skäms jag verkligen inte över min hunds beteende. Vid för lång ögonkontakt mellan grabbarna i päls när vi såg tendens av att Elliott började stelna till så kallade jag in honom eller så ställde någon av oss emellan. Att göra lite övningar tätt inpå varandra var dock aldrig något problem. De gillade att göra saker tillsammans.

Det var härligt att se att Elliott lyssnade på mig trots störning i form av härliga Aston. Det gick inte heller idag att bara kalla in Elliott, en glad och lydig Aston kommer också som ett skott. Vi fick belöna båda hundarna nästan varje gång det var nåt att belöna den ena för.

Tack Åsa för underbart sällskap!

Elliott och jag har varit på "blinddate"

Vi släppte båda hundarna lösa rätt snabbt... Elliott blev en dovt morrande dominant hanhundsjävel medan Aston gjorde det som var möjligt till att nonchalera och att komma undan. Vi promenerade på en stund med dom lösa men försök till dominans fortsatte så jag kopplade Elliott en stund för att låta honom lugna ner sig.

De fick lite gemensam träning av Åsa vilket var hellyckat. Vi tränade också våra egna hundar en stund och sedan kopplade jag loss Elliott igen. Nu gick det mycket bättre. Med gott teamwork såg vi till så att ögonkontaken dem emellan inte blev för lång plus att de fick ha lite avstånd till varandra.

Nu i efterhand så gissar jag att Elliott var för mycket i stress av att möta en ny hund så snabbt för så här dominant är han inte av sin natur. Hoppas vi hinner ses imorgon också för Elliott skulle verkligen behöva göra om detta men på ett bättre sätt. En sådan här erfarenhet till ska inte Aston få iaf. Då får det bli lite längre koppelgång för Elliott först innan vi tränar lite och sedan ser hur det fungerar grabbarna emellan. Elliott som vanligen är väldigt avvaktande och försiktig innan han börjar umgås med hunden var raka motsatsen idag. En förändring helt klart i hans beteende mot annan hund. Undrar om det kan ha någon connection med grannhunden?

Aston var en fin kille på 1,5 år. När jag bad Elliott stanna så stannade även han och likadant var det när jag kallade på Elliott, då kom en liten söt Aston också.

Idag var ingen rolig dag! Jag har ju märkt att Ellott går mer på tå ute nu sedan han och grannhunden inte kommer överens. Idag gjorde han ett "helt ur det blå-utfall" mot en cyklist som kommer på andra sidan gatan. Är också snabb på att gaffla på hundar. Magen hans är lite si och så, gissar att det har med stressen att göra nu för annars har han repat sig från sin tarmkrasch. Han sitter ofta och tittar ut på gården, väntar väl på sin fiende i päls. Nu är hunden dock hos husse, han följer barnen, så varannan vecka är han väck.

Är nu allt tränande bara borta? Orkar verkligen inte med detta bakslag. Jag känner mig maktlös, värdelös, gråtmild och jag vet inte vad... vandrar i gyttja och jag bara sjunker ner!

Har ägnat dagen åt en mastodont uppgift. Att skriva axplock ur en bok som nu finns under Mattes bibliotek.

Näe! Nu ska jag steka upp lite kantareller och trösta mig med ett par goda kantarellmackor innan sängdags.

Härliga husse har köpt sig en ny, större och plasma så jag fick vår gamla 32 tums LCD. Ett stort åbäke är det men just ikväll när det regnar ute så är det faktiskt inget dumt tidsfördriv

Annars då? Ryggont igen, tror det är nåt åt ryggskotthållet. Får passa mig för hur jag rör mig, kan inte sova på mage som är min favoritställning och snabba rörelser är det inte att tala om.

Dammade igår och idag lyckades jag att både dammsuga och torka golv. Ett konststycke, tid tog det men var väl värt det. Härligt med nystädat! Det är ju inget jag sysslar med allt för ofta.

Hundskrället då? Grannhunden och Elle är verkligen inte såta vänner. Jag har de senaste gångerna lyckats med att hålla Elliott tyst. Slängde iväg några tomma petflaskor ett par dagar tillsammans med mitt "nej" blixtrande snabbt innan Elliott gick igång trots att Diesel morrgrufflade på sin väg ut. Sedan har jag haft det torkade nötköttet som belöning och han har valt belöningen framför fiende. Kanhända jag kommer att lyckats någorlunda med detta, jag hoppas! Vet inte vad jag ska ta mig till. Vi vill ju att hundarna iaf ska acceptera varandra även om de inte blir såta vänner. Rådfråga någon, men vem

Läste i Åsas blogg om tröskelvärde. Mycket tänkvärt för mig just nu. Jag har ju märkt att Elliott går mer på tå öht ute och har lättare för att stelna till när vi även ser andra hundar nu när det finns en icke-tycka-om-hund boendes här. Shit! Har börjat dra upp belöningarna rejält för alla hundar igen och hoppas det hjälper.

Nos mot hand tränar vi på sedan några dagar tillbaka. Visste inte vad jag skulle ha det till, men nu vet jag - inkallning!

Elliott är mest lappad och lagad! Hans mage läker fint, trampdynan läker den också så sakteliga. Nu är det bara det svedda mellan tårna kvar som ska fixa sig, men det går med potatismjöl. Det är jag som lyckades med att svedda honom vid senaste rakningen. Sen är det hugget i halsen från den andra hunden men där rakade jag ner honom igen och har använt Jodopax så de tre såren är torra och fina. Förhudskatarren har jag nu fått bukt med också tack vare Jodopax som jag drygar med kokt ljummet vatten. Väteperoxiden som jag läste om och köpte i våras fungerade inte, men nu så ska pillefjutten vara fräsch igen! Den högra armbågen har länge haft en mörkare pälsfärg och nu ser jag att han har lite fläckvis tunnare päls. På ett forum läste jag om att detta eventuellt kunde tyda på SA. Nu smörjer jag in det sedan en vecka med Silverlotion, får se hur det artar sig. Han har även varit mörkare i pälsen på insidan av sina bakben och där är förhudskatarren och hans ständiga slickande orsak.

Vi är lite kranka båda två, men vi är nog snart hela igen!

Ja, det är frågan för de båda herrarna i päls. Nu gapas det och gafflas rejält mellan dom. Jag är tacksam för att Elliott ändå har den stora respekt han har till kompostgallret och inte flyger över, vilket han lätt skulle ha kapacitet till. Idag hade grannen en dag utan förpliktelser så vi vek denna dag till att träna våra hundar för även om de inte blir såta vänner så vill vi att de tolererar varandra.

Varmt som tusan har det varit idag! Vår promenad mellan 11 och 12 var jobbig för herrarna i päls, först värmen och sedan skällandet på varandra. Det tog definitivt musten ur Elliott. Väl hemma fick jag tvinga ut honom på en runda till eftersom han inte tagit sig tid till att uträtta nr 2.

Jag flyttade ut mina kompostgaller till var sida om det stora huset, hundarna utpumpade på var sitt ställe med halsband och koppel på. Vi var även utrustade med blomspruta som var vårt vapen mot att tysta överdrivet gafflande.

När så Diesel skulle ut på eftermiddagsrunda med lillhusse så sprang Elliott fram till Diesel men han sa inget och gick inte heller på honom. Vet inte om möjligen lillhusse drog lite i Diesel eller om han bara gick igång iaf, gafflandet från honom fick igång Elliott.

Diesel lärde sig hundigt hyfs och hövlighet. Ogillade blomsprutan skarpt så inte nog med att vända bort sin vanligtvis låsta blick på Elliott så vände han hela ryggen till. Jätteduktigt gjort! Detta var ett helt nytt beteende som matte till Diesel aldrig sett tidigare.

Vet inte om jag tänker rätt men min tanke är att först få till hyfset på Diesel så han slutar utmana Elliott. Sedan ska Elliott fatta att Diesel slutat utmana och därför kan de besluta sig för vapenvila.

Båda har sammanfattningsvis skött sig jättebra, lite mutter från Diesel lite nu och då under dagen avbröts fort av blomspruta så detta mutter hann inte få igång Elliott.

Hundarna har varit lösa mest hela dagen och vi har solat & pratat. Vi avslutade kvällen med att promenera bredvid varandra lite hit och dit på gårdsplanen. Lösa gick de båda två, och Elliott som gått på risdiet höll perfekt ögonkontakt med matte för lite ost. Diesel med matte vek in till sig och jag fick Elliott med mig in till mig. Mycket lugnt och fint! Riktigt nöjda är vi!

Nähe, en kvällsprommis nu - det är fortfarande +22gr C - sedan hopp i kojs!

Var in på Åsas hemsida och fick mig en flashback av en incident för länge sedan. Elliott har fått lära sig att bära in sina matfynd till mig när han var valp och unghund. Jag bad att få titta på fyndet och i mina kupade händer lossade Ellott det han hittat. Jag tackade och bjöd på medhavd godis som belöning. Halvätna mackor som ligger ute ger han bara en sidoblick till och passerar helt utan att bry sig och likadant är det förmodligen med allt annat också för han äter aldrig något ute.

Jag minns hur galen jag blev för något år sedan när jag var ut på en runda. Under en period var det helt hysteriskt med härliga matfynd för hundar kring vårt bostadsområde. Det fanns revbensspjäll, kycklingdelar, kotlettben, köttben, skinkrester och jag vet inte vad. Den rundan jag minns blev liksom droppen som fick min bägare att rinna över. Ellott hittade ett kokt köttben. Jag sa "nej", belönade Elliott och så gick vi vidare. Han stannade till igen vid nästa kokta köttben och jag sa "nej" igen. Sen rann sinnet över när jag såg även ett tredje ben. Hittade väl till slut 6-7 stycken ben som verkade vara utplanterade med jämna mellanrum. Jag plockade upp vartenda ett, tårögd och förtvilad över folks dumhet så kastade jag hela högen framför Elliott och sa "NEJ, Elliott - livsfarligt, USCH", Elliott backade undan av rena förskräckelsen och jag plockade upp köttbenen igen och kastade dom i soptunnan. Inte särskilt pedagogiskt!

Jag minns att på helgkursen berättade Leif Hedberg att all belöning till hunden hans kom alltid ifrån honom själv och aldrig från någon annan. Han resonerar som så att alla resurser som hunden vill åt är i hans ägo att dela ut. Det gör att hunden alltid kommer att be honom om lov först innan den gör något. Jag tror han har en stor poäng där.

Jag har nog bara provat på externbelöning någon enstaka gång och det är en hittad skogspinne som varit belöningen. Den har jag lagt vid sidan av och sedan tränat en stund. Med ett "varsågod" och pekande mot pinnen så har vi tillsammans sprungit dit och kampat vilt en kort stund. Jag avslutade leken och vi tränade lite igen för att sedan springa tillsammans till lekstunden igen. Nu känner jag mig tveksam till om detta är renodlad externbelöning iom att jag själv ju är så delaktig i det hela.

Min magkänsla talar emot formen externbelöning. Belöningen med kamp om skogspinnen ger mig däremot goda vibbar för den fick oss båda att skratta.

Vi är på väg upp till lillsyrran. Jag valde att ta vägen genom sjukhusområdet istället för trottaren så Elliott skuttade lös så gott som hela vägen. Vi remmade på riktigt bra så vi var väl uppe efter 45-50 minuter och då hade Elliott gått lös klart mer än 1/2 timme.

När det kom tvåbentingar eller cyklister så passade vi på att träna "stanna" eller "stanna-sitt". Belöningen var mattekli på rumpen. Alltid uppskattat!

Hemgjord jordgubbstårta överraskades vi med. Senare blev det lite grillat och vin. Vi gick hemåt i arla morgonstund, dvs vid 3-tiden i morse. Givetvis fick vargen skutta lös och nu var det hela vägen från A till B.

Det har regnat inatt men hyfsat torrt när vi kom ut på en sen gomorrontur idag. Elliott ville uppåt istället för neråt så jag tänkte att han kan ju få ta rodret och styra hela vår promenad idag. Sagt och gjort!

I koppel gick han den första halvtimmen och jag var ett litet påhäng bara. Sen gjorde jag likadant som Anjelina gjort igår, surrade till kopplet så det hängde ett par varv runt bringa och skulderblad på Elliott och vips så var han helt lös istället men om jag skulle behöva så hade jag ett stort "handtag" att ta tag i. På detta sättet fortsatte vår promenad en timme till.

Två hanar stod och "pratade" med varandra på gångbanan när vi kom ut från skogsstigen. Den ena gick iväg men vi hälsade på den andre som var en chinese crested - en hane på några år som tydligen tror sig vara kung och ska humpa på alla hundar. Icke på Elliott av någon anledning. De hälsade och sniffade av varandra, gjorde lekinviter och sedan fortsatte vi vår tur... i löst tillstånd - lovely! Vi passerade även Midgård på detta sätt. Fantastiskt!

...alldeles underbart igen... nästan...

Elle pelles rabiata beteende ändrades lika fort som jag skrev om det igår och själv gjorde en omfokusering - att observera och berömma/belöna det som är rätt och se mellan fingrarna på det som är galet.

En precis lika underbar lång promenad idag som igår. Idag mötte vi fyrbenta 16v-bebben Selma som är 20 kg lätt i dagsläget *haha* - blir av Selmavikt också när hon blivit stor. En gosig mattehund som mycket ofta sökte kontakt.

Det med nästan handar om Elliott och vår nya granne i päls. En vit spets av någon mindre variant har flyttat in i huset mitt emot. Han älskar att glo ut Elliott när vi kommer och givetvis går min igång och gafflar. Kanske den vite talar japanska och Elliott inte förstår? De har inte mötts annat än att vi för några dagar sedan när de flyttade in kom hemåt och spetsen ligger och tuggar på grisöra lös ute på gräsmattan. Givetvis att han vill försvara den så den morrar och sturskar upp sig... tar ett tag innan nån fattar att ta och flytta på hunden. Detta var det lilla mötet som ägt rum tidigare. Pratade med matte C och vi ska försöka få till en gemensam promenad så snart det blir tid över. Det var skönt att höra att hon gillade idén.

En härlig långpromenad tog vi mellan 17 - 19 bara för att få med ett viktigt brev på posten idag. Från posten gick vi till stadsparken och därifrån ner till stan för att sedan styra kosan hemåt. Härligt solsken när vi gick och även när vi kom ner till stan men sedan kändes det som att regnet hängde i luften. Fast iget regn ännu...

Vi hade en underbar bubbla efter vår CU-kurs men den sprack. Bubblan varade i ca 8 veckor, men vad hände sen? Fram kom en rabiat hund och en sur matte. Nu har vi varit rabiata och sura i 2 -3 veckor för att idag gjort en kovändning!

Fann härom dagen på ett forum nåt att klura kring, nämligen det att genom att släppa kontroll få kontroll. Det är så sant! Ansvaret känns hedrande när man själv är ålagd kontrollen. Tänk om jag bara kunde komma på hur jag ska nyttja detta! Tänker så det knakar...

Idag var det motsatsen till rabiat hund och sur matte som var ut. Det var en glad, kontaktsökande duktigt tyst hund vid åsynen av andra hundar i sällskap av en lugn, positiv, påhittig och kelande matte som bjöd på lek med kottar och lite träning.

Det har varit mycket på tapeten de senaste veckorna. Jag har sökt efter en ny bil, storstädat i flera dagar, fixat med sjuk mor, hanterat andra viktiga ärende etc för att inte tala om veckan jag var maskrosmarodör! Elliott fick minimalt med mattetid under 2 - 3 veckor och kanske det gör honom lite mera osäker i allmänhet. Ostimulerad hund ger utåtagerande idiot i kopplet. Spånar bara! Haha, ser ni vad jag ser? Just det! Minsann, om jag inte skrev samma period där i början.

Strukturen idag på promenaden var:
* kort koppel utan drag - i halti (har haft halsband bra länge nu)
* varsågod till sniff efter kontakt med mig
* in till mig efter sniff - det är Elliott mycket duktig på och gör det på egen hand med glatt viftande svans
* fritt skutt under de 15 min vi är i skogen - idag stötte vi ihop med en liten pudel så det fria skuttet inskränkte sig till kanske hälften iom att jag kopplade upp Elliott vid synen av pudeln
* hundarna hälsade på varandra och vi gick i sällskap en stund
* lite längre koppellängd men fortfarande gällde fråga först och sniffa sedan
* 2 stopp på någon minut där jag bara satt och Elliott fick lägga sig och vila
* tränat några gånger på att belasta "sitt"
* gömde godis i träd och gömde kotte i gräs plus lite fånga-lek
* koppelpromenad avslutningsvis med frihet till sniff i lugnt och avslappnat tempo
* 5 - 6 hundar in alles varav en på cykel *asg* - inget väsen alls av Elliott

Nästan två timmar senare kom vi nöjda och glada hem till frukost!

Sicken tur att C´s hund skrämde oss när hon skällde helt osynlig där på andra sidan staketet för min plan var att senare under dagen kontakta C per telefon. Vi bestämde att Anjelina och jag skulle komma ut ikväll vid 18-tiden för att prata med K direkt om vår idé.

Anjelina var uppåt och nöjd med mötet så nu hoppas vi hon trots pluggande har tid att hänga med på en provkväll uppe på VKK på torsdag nästa vecka. Oj, så spånnande detta ska bli om det nu blir nåt av det i slutänden.

... skulle man kunna tro men sanningen är den att jag blivit modern just idag. Husse har nämligen fixat oss en blogg

Annars en underbar dag som började med en tvåtimmars promenad i solsken. Med vårkänslor spirande tack vare solen och värmen (+13gr i skuggan/+22gr i solen) så rensade jag lite i mina rabatter och vårstädade även min uteplats. Luktar nu ljuvligt av såpa! Kompostgallret åkte också fram så nu kan Elliott röra sig fritt ut och in igen.

Går ännu i vår "bubbla" som Elliott och jag fann på CU-kursen 20-21 mars. Elliott är så lugn och har sån god kontakt så det har gjort att jag spontant i flera dagar tänkt att det vore lätt och rätt att låta honom gå lös. Sagt och gjort idag, lika lugn hund lös som kopplad. Vi är i något magiskt rus.

Näe, så magiskt är det nog inte utan det hänger mera på att:
a/ vi hade på CU-kursen möjlighet att mängdträna hundar i sikte
b/ mängdträningen har gett Elliott råg i ryggen och trygghet till att han faktiskt kan hantera hundar i sikte
c/ jag håller mig helt klart också mycket lugnare
d/ vi fick båda bara positiva erfarenheter av att umgås och träna med och tillsammans med andra hundar vilket verkligen var en kick.

Tänker på kruktillverkningen som Åsa beskrev så bra. Hellre göra så många som möjligt för då är chansen/risken stor även för lyckanden än att få till bara en kruka som är alldeles fantastisk. Erfarenheten man skaffar sig av att göra krukor i mängd, eller som i vårt fall, hundar i sikte i mängd ger banne mig resultat!

Mina belöningar fick ju inte Elliott till att skratta särskilt ofta på kursen men här hemma har det skrattats desto mer. På kursen var jag omedvetet lite låg och för lugn har jag kommit på. Varför? Jo, för att inte riskera att få en för uppspelt hund. På kursen slog han över till stress några gånger, men hade nog lätt blivit värre om jag hajpat upp fartigheten för mycket. Nästa gång kan jag säkert öka på intensiteten utan att få stress som ett negativt kvitto.

Ska jag ta till riktigt stora ord så skulle det vara dessa: Elliott och jag har äntligen knutit ett band mellan oss. Jag har äntligen börjat få dit den lugna och härliga atmosfären som faktiskt har fattats oss märker jag nu

EN HUNDIG VÄRDEGRUND - myntat av mig själv i Maj 2005
Bygger jag mig ett hus så är det en självklarhet att huset måste ha en grund annars finns ju inget att bygga på, väggar behövs för skydd, tak för att det inte ska läcka som ett såll och en eldstad för värme och mat. För att trivas så behövs en lugn och härlig atmosfär i mitt hus.

Precis så bygger jag även en relation med min hund. Vi lär oss förstå varandra plus ha tillit till och respekt för varandra. Jag är en matte att lita på vid fara och jag är en resurs till mycket t.ex. till maten. Vi är trygga och vi har ett trevligt bo där vi kan både slappa och leka.

När vi är trygga i vår relation till varandra hunden och jag så kan vi om vi så vill börja dekorera och pynta, dvs sätta regler, träna lydnad, spår, agility mm.