Idag ska det ena bakbenet släppas lös! Efter kvällisen så ska det bästa bakbenent luftas och därför fick matte order om att städa. Och nog är det städat alltid. Med terpentin dör bakterier sa min farmor och det är min tro det också.

Har torkat golven inomhus med Ajax och en dutt terpentin. Uteplatsen är städad den också. Ett par deciliter av terpentin, lite grönsåpa, sköljningar däremellan. Supernice. Alla Elles pälsar är tvättade också. Maskinerna går för fullt, men var är Elle då...

Hos husse och kopplar av förstås. Se bilden nedan.

Min måndag slutade i eländes elände. Vi tog en långpromenad hem från husse. Inte mycket trafik ute alls. Vid glasbruksparken och hemåt så fick Elliott skutta lös. Jag tror 4 bilar passerade oss allt som allt och varje gång jag hörde en bil så kallade jag in honom och tog i hans koppel (som jag lindar som ett halsband på honom i vissa fall).

Hörde den 4:e bilen, kallade in Elliott, lutade mig fram för att ta tag i "handtaget" samtidigt som bilen okynnestutar på oss från ca 250 m håll. Elliott missade jag med någon millimeter för han reagerar på tutandet och far från gångbanan ut mot vägen och mot bilen. Bilen saktar inte ner. Jag skriker. Jag hör Elliott skriker. Bilen, en mörk sedan, fortsätter Södra Varvsgatan framåt som om inget hänt. Chauffören hade fri sikt, de tutade ju för fasen på oss. Hur kan en människa medvetet välja att köra på en hund... och krydda det hela med en smitning?

Elliott kom springande med slokad svans och stöttade sig mot mig, jag ser att han lämnar blodspår efter sig. Vågar inte titta närmare utan peppar på honom så vi kan gå hem. Ställer Elliott i duschen för att duscha av hans bakben, spolar med koksalt, torkar med rena handdukar och lindar in de skadade bakbenen.

Har ju även väckt en granne och husse kommer till oss i högsta fart på cykeln.

Ringer polisen, de kommer och tar emot min anmälan.

Jag ringer ett journummer till veterinären och får höra att jag får vänta med att ringa till tisdag morgon för hon kan inte hjälpa oss inatt iallafall.

Vi har fått så fin hjälp av Gamleby Veterinärstation så det är inte klokt. Husse hade en dag kameran med sig för att fota skadorna.

... har jag till att vara glad. Haleluja, vilken surprise!

Där gick jag kutryggig och plockade maskroser för glatta livet. Avbröt mitt slit för att göra annat och det fick världen att börja snurra för mig. Jag kan inte fatta! Ringde husse helt chockad, händerna skakade av ett besked jag bara inte trodde kunde vara sant.

Vilken härligt upplyftande måndag!

I går gjorde jag min sista dag för nu. Stället jag är på var tvunget att skaffa hängavtal med facket för att hålla mig försäkrad etc och det var ju inte intressant. De första 5 månaderna där kände jag mig nyttjad, den sista kände jag mig utnyttjad förutom all kaos och misstag som blev. Det var verkligen en röra som jag kände att jag mer än gärna tar mig ur. Aldrig någonsin har jag valt att ta avslut själv, men nu gjorde jag det.

No hard feelings! Gillar där jag har varit, miljön och min närmaste arbetskamrat framförallt. De sista tre veckorna bytte jag arbetsplats, kul och härligt om än lite turbulent.

Efterarbetet av vår införsäljning har varit minst sagt knölig men om jag tittar på de resultat som är mätbara för mig så sålde jag i det ena fallet 160% över det som ska vara målet och nu i det sista fallet sålde jag 140% över målet och då talar jag om det man har som börvärde i kronor som säljare. Fick sedan veta av T.N. när jag gav mitt slutresultat av den sista införsäljningen att de jag jobbat för troligen aldrig fått in den summan jag kammat hem och att T.N. inte räknat med att jag skulle sälja så bra som jag gjorde. Min produkten har en kundbegränsning och av de kunder jag hade att tillgå som potentiella/återkommande så sålde jag in till nästan 50% av de tänkbara. Det är jäklar i mig inte illa pinkat!
Det lite roliga i kråksången är den att T.N. tagit in ett par andra säljare den sista tiden för en provanställning. Dem betalar han ju givetvis lön för... men de säljer inget. Jag å andra sidan som varit gratis säljer som fan men får gå

Kanhända att jag får återkomma för att göra registeruppdateringar hos T.N. Men det bästa av allt är det spontana snack jag hade med F.L. på "långhals". Stora saker på G i höst. Han ser en potential i mig som projektledare. Undrade om jag funderat på att starta EF... ingen dum idé, verkligen ingen dum idé. Det är andra gången jag får frågan om just att leda projekt. Kanske det är min framtid! Vi får se, vi får se...

Jag fick en fin blomma och ett presentkort! Det kändes väldigt välment och jag blev

Jag är envis, envis och ihärdig som få! Försöker slå knut på mig själv för att behaga

Jag har haft kommunikationsproblem med FK i en månad. Jag får inget svar. Att inget svar få gör att min förstress kickade igång skärtorsdag eftermiddag den 1/4. Kroppen svarar med lindriga stressymptom. Frågan jag ställer mig är hur länge jag ska låta symptomen rida mig? Frågor som oroade mig och jag ställde hos FK fick jag svar på igår. Ska det ta 4 veckor att få svar?

Nu för en vecka sedan så fick jag ett nytt uppdrag på företaget jag gör min arbetsträning på. Fine! Inget att säga om det och AF vet om att min magkänsla säger mig att det är färdigt med arbetsträningen där.
I torsdags så fick jag först veta att jag ingen anställning lär få, två minuter senare fick jag ett uppdrag och jag skulle också kunna hänga på det nya företaget ett par dagar utifall det behövdes för att sätta mig in i den försäljning det gällde.
Jag cyklade på måndagmorgonen iväg till mitt nya arbetsställe. Där fick jag efter mötet ett eget kontor. Chockad blev jag över att jag uppenbarligen skulle bli placerad där. Det var inget jag blivit informerad om. Till frukost cyklade jag till min vanliga arbetsplats och upptäckte att min kontorsstol rymt.. Även min kollega var försvunnen. Jag fick ingen möjlighet att avsluta de trådar som hände i luften för det tidigare säljuppdraget. Jag fick senare av min kollega veta att chefen förflyttat min kontorsstol i fredags.
På tisdag dök jag upp igen och då var datorjäveln puts väck. Förflyttad enligt direktiv från chefen som ägnade sig åt långskottsdirigering från Cypern. Helvete!
På onsdag (idag) cyklade jag från företag 2 tillbaks till företag 1 och sedan därifrån till den nya adressen för företag 2 - där min dator fanns. Ingen koppling till servern. Cyklade från den adressen tillbaka till den första adressen för att koppla upp mig och skicka min info till min kollega. Less? Mycket!!!

Så jäkla jobbigt att mitt avslut och informationsdelning tog mig 3 timmar istället för 15 minuter. Mina arbetskamrater på det nya stället undrar nog vad tusan jag håller på med. Vill ju inte sätta in dom i härvan jag befinner mig i och jag gör då rakt inte som chefen sa - skit i kartan. Jag kan väl inte skita i den när jag sitter på annonsmaterial och annan info som de behöver som ska ta över det jag från ena sekunden till den andra ska släppa.

En massa surr på första företaget, det andra är det å ena sidan lugnare på men vissa saker finns ingen information om och information jag får förändras så det gäller att vrida sig ur led och anpassa sig. Baaaah! Varför är det så rörigt och oklart?

Nu är jag färdig med det hela känner jag. Att fara runt som en kula i ett flipperspel och förflyttas dit det passar utan att det ger mig själv något på sikt, så kan det inte fortgå. Har i mitt inre fattat ett beslut. Tills förändring sker så får de väl spela med mig bäst de vill.

Fick idag per telefon av min underbara handledare på AF veta att min tid i samverkan slutar nu den 19:e. Vad väntar mig sen tro?

Lurade ut husse & hund ut på hajk! Jag ville ut på promenad i naturen och då passa på att ta en snutt av tjustleden. Vi tog bilen ut och gick på leden efter en kort promenad på gammal traktorväg. Vi klättrade upp, vi traskade sakta nerför, rundade vattenpölar och blev olyckliga över alla kalhyggen vi passerade under vår vandring på stigen.

Det var varm (+15gr C) i skuggan när vi startade och varmare (+18gr C) när vi väl kom tillbaks till bilen igen. Vid den tredje vätskepausen skulle den flämtande jycken få lite vatten igen. Gulp! Husse fann ingen vattenflaska trots att han vände ut och in på hela ryggan. Resultat: 1 timme in av 3 timmars promenad hade jycken inget vatten därför att matte uppenbarligen glömt att stoppa tillbaks vattenflaskan efter föregående vätskepaus. Husse skakade om sin nyinköpta flaska mineralvatten för att kunna bjuda Elliott på det vattnet. Tror ni det dög? Icke!

När vi var ut ur skogen och skulle ta en picknick så satte vi oss jättemysigt i solen på mjukt underlag. Vips så var jag anfallen av myror och det gick inte att blunda för det. Vi reste på oss för att hitta ett bättre ställe. Istället för ett bättre ställe så promenerade vi hela vägen till bilen. Mot slutet slog jag på min GPS, husse hade terrängkarta. Promenaden blev lite som filmen "Huset som gud glömde" eller nåt. För varje två minuter vi gick ökade tiden för ankomst till bilen med en minut. Slutdestinationen som visas i form av en karta var mitt i en göl. Psykiskt utmattande läge :?

Vi kom till bilen. Vi tog vår picknik vid Almvik. Hunden tömde nästan vattenskålen sin när vi kommit hem. Vilket äventyr!

Vi jobbar på med att göra den sista granskningen innan broschyren ska gå i tryck och igår hann vi bara gå igenom de första 20 sidorna så jag erbjöd mig att komma och jobba idag så vi får det klart. Broschyren ska gå i tryck kl 13.00 dvs alldeles nyss!

Elliott och jag tog en långpromenad runt Willys och Stadsparken och landade på jobbet strax före 8.00. Räkan fick mat serverat och dryck därtill... Apropå det ja, så bjöd Ted och Tobias oss på just det. Tokarna hade bestämt sig för rumsinvigning De har flyttat från ett rum till ett annat och istället för förmiddagsfika så blev det champange och vickning, fastighetsuthyraren (=deras chef) fick klippa bandet som hängde mellan dörrposterna, ett tal hölls av Tobias, presentation av lite de gjort och på en kudde fanns lottolappar. Vinnarna fick en flaska champange. Vilket underbart roligt tilltag!
Elliott hade jag lämnat kvar i rummet men inte stängt till skjutdörren ordentligt så han hakade på festligheten Där står vi i ring och i ringen finns även herr pudel Fnissar gott åt det nu när jag kommit hem. Just där och då tänkte jag inte så mycket på det.

Maja tycker jag har en så otroligt lydig hund, och så lugn. Det gläder ett mattehjärta. En besökare blev superglad åt att se en jycke så Elliott smet ut och hälsade på henne. En annan tjej visste att jag hade pudel, men inte sett honom där tidigare och idag när hon passerade oss så sa hon glatt "att när du sa pudel så inte hade jag räknat med att hunden din skulle se ut som han gör".

Vi är nöjda med vårt dagsverke. Mulet väder och lite gråkallt. Ledig för återhämtning på måndag istället. Jippii!

Vi packade oss in i bilen vid 12-tiden, plockade upp mormor Elsa i Vimmerby och landade några minuter försenade hos Mickes föräldrar.

Ljuvligt påskbord, som alltid, i mycket trevligt sällskap. Jag åt så att jag kände mig sprickfärdig och får väl ta och lägga in en bild som bevis. Inte smickrande alls men den talar sitt eget tydliga språk. Sprickfärdig

Väl hemma igen på påskdagen så tog jag Elliott på en långpromenad för att sedan landa hos husse. Vi träffade på en tjej med en 5 månaders newfoundlandtik (blandad med ett par raser till). Hon undrade över åldern på Elliott och jag sa att han blir 7 år till sommaren.
- Oj, jag trodde inte han var äldre än 3-4 år. Han ser verkligen ung ut.
- Tack! Det är flera som säger så. Jag tänker ju inte heller på Elliott som gammal så jag blir alltid småchockad när andra hundägare talar om min som gammal Va, har jag en gammal hund?

Jag var i fredags på Galet Gott-mässan och fann en underbart ljuvlig ost och underbar glass. Ska redan på måndag gå och handla mig en ny bit ost, en Morbier. Glassen lär jag inte få en repris av förrän till sommaren. Då lär den finnas att köpa i någon mataffär här i stan.