Inte riktigt, men nästan... för Billy valde att börja natten på golvet innan han under natten kom till sängen och natten därpå valde han att ligga på soffan först, för att senare hitta till sängen. På sätt och vis "flyttade Billy hemifrån"

Och på jobbet den 2/5-2016 så var det som att poletten trillade helt ner vad gäller att befinna sig i vårt kontorsrum, och då särskilt på sin plats. Billy springer som en liten pil till sin plats när jag säger "A A" då han närmar sig rumsdörren. Testar att ställa sig på tröskeln, för att sedan komma springandes tillbaka när jag sagt mitt "A A".

Kategoriserar inlägget som hundträning, men det är raka motsatsen

Det har visat sig att Billy blir ganska orolig ute på promenad när vi kommit iväg ett stycke. Att ge ost som belöning går inte, och inte torkad lunga heller. Han tar inte godis med andra ord. Hur ska man då träna på att gå fint i koppel? Man tränar inte alls
Svansen åker ner och Billy stressar sig fram med låg kroppshållning framåt, så fort det bara går.

Idag kom vi iväg till Bökensved, men bar Billy ett stycke. Han var riktigt uppåt i början på promenaden och även lös på Bökensved och sedan hela vägen hem. Ett stycke på ditvägen fick jag ta och bära honom.

Får försöka hitta lite självförtroendehöjare på våra promenader. Idag hoppade han upp och ner på stora stenar, och då tog han belöning.

Får börja med självförtroendehöjare tills jag har en glad och trygg hund med mig, och sedan ta in detta med att gå fint i koppel. Så går mina tankar just nu. Men det kan ändra sig, beroende på vad som sker.

Helgen som gått var riktigt jobbig för Billy, särskilt en tand var jobbig innan den lossnade. Stackars liten, rastlösa nätter och inte något vidare stor lust till att tugga på torrfoderkulorna inte. Bäst har resterna smakat som matte bjudit på.

I tisdags den 12/4 så halvlyfte Billy på benet och kissade mot ett träd vid den lilla parken nära järnvägsstationen. Igår så träffade han Freddie, 2-årig chihuahua, som kissade här på gräsmattan. Freddies kiss skulle det kissas över, med lyft ben minsann.

Idag på vår lilla promenad så både lyftes det och sprättes. Jisses, liten har blivit stor!

Nu har han det inte lätt, min lille Billy. När jag träffade honom vid 9 veckor var han 1,5 kg kärlek, idag är han 3,0 kg besvär. Skämt å sido, så illa är det inte.

Har idag spolat av vår uteplats och gårdsplan i strålande solsken medans Billy varit iväg med Anjelina och Idde på egna små äventyr i tre timmar. Därefter inhandlades lite mera kompostgaller så nu är vi inhägnade. Billys öron verkar ha slutat fungera så han har varit utanför gårdsplan ibland och det är inte kul.

I fredags på jobbet skällde han för första gången på ovanliga ljud. Hoppas verkligen detta är snabbt övergående. Skällande hund vill jag inte ha. Tror att det är spökåldern som spelar in där. I onsdags natt var Billy ute för en kiss samtidigt som budet med morgontidningen cyklade in på området. Oj, oj, vad han var läskig. Sedan dess har jag blivit väckt i svinotta av Billy som skäller på tidningsbudet. Morr!

Lite koppelträning hann vi med igår. Några hundra meter går jättebra. Sedan vill han inte ha mera godis. Världen blir väl lite för stor, med för mycket intryck. Då funkar inte belöningen.

Trodde ju jag hade tid att befästa lite kommandon innan öronen trillade av, men icke! Får se hur detta ska sluta!

Verkligen laid-back-training

Lär väl surt få betala för min slöhet, men Billy är ju så klok ändå, utan träning. Haha!

På jobbet tränas det på "Vänta", tog samma kommandoord som för öppnad ytterdörr hemma. Som hemma åtföljs av ett "Vassego" för att gå ut. På kontoret är det "Vänta" när jag går ut ur rummet. Slänger ut minibitar av ost som Billy glatt letar efter. Ett litet kort hälsande med klapp och kli när jag kommer in igen.

Platsträning tränas också med ostbitar. Säkraste stället är filten så vi inte kör på honom med våra kontorsstolar Cathrine och jag, vilket ju har hänt med lite pälsförlust till och med en gång. Kontorsstolsförnuft verkar Billy skaffat sig nu, den hårda vägen.

Billy är verkligen en lätt liten valp, och bra kontorspudel.

Nu de sista tre veckorna har Billy själv fått gå från rummet och ut till bakdörren för rastning istället för att bäras ut och in av mig. Med några misstag in till kollegors rum den första veckan, men snabbt tillbaka till mig när jag kallat på honom, så går han numera raka vägen ut och raka vägen in till vårt rum trots folk. Riktigt duktigt gjort! Fokus på matte. Väl inne på vårt rum så blir det godisregn!

Koppelträning ligger vi verkligen efter med eftersom han mestadels är lös.

Åkte ner till mor i torsdags den 4/3-2016. Billy hade för första gången tagit sig uppför utetrapporna själv. När Ulla & Idde dök upp så tog han mod till sig och tog sig även nerför.

Vi var på en liten promenad tur och retur till Dietzelskogen tillsammans med Ulla & Idde.

En skön bastu för mig på kvällen och sedan åkte jag till begravningen fredag morgon och lämnade Billy hos mor. För första gången jag lämnar liten Billy. Men jag blir bara borta till lördag kväll.

Idag har vi börjat jobba på PlastoMer. Billy skötte sig exemplariskt.

Slappare matte får man nog leta efter...

Sitt kunde Billy redan från start. Satte sig alltid ner vid rätta tillfällen. Sen har vi tränat in sitt nästan varje veckodag i och med att Billy gillar banan visade det sig, och jag har banan med mig till jobbet. Så med banan har jag fortsatt att befästa sitt-kommandot. Thats it liksom.

Han har även från start fått belöning efter varje kiss och varje bajs han gjort ute plus en godisbit när han kommit in. Så att springa till matte efter kiss och bajs sitter. Och att komma när vi ska in, det sitter det också.

Ska testa om min strategi för att gå över gatan fungerar när klickern är intrimmad. Tanken är att han spontant alltid stannar för att invänta mitt "över". Har inte hunnit fundera vilka nackdelar det ger, om det ger några.

Vid den här åldern hade jag lekt in 20-30 meter lång inkallning på Elliott. Sitt, ligg, kom och stå också.

Hit tog vi Elliott också på hans första riktiga skogstur år 2003, och idag var vi alltså här med Billy.

Bilder finns i bildgalleriet.

Förra veckan har Billy fått promenera till och från jobbet. Han är så grymt duktig på att gå i koppel. Tidigare har han ju fått åka med innanför jackan.

Billy imponerar på sin omgivning. Casper hade fått kalla på honom när speditören var på väg ut. Han vände tvärt och sprang till Casper. Själv var jag ute på ärenden på stan just då.

En annan granne stötte jag på som bor i grannhuset här. Hon har sett oss ibland och även hon är väldigt imponerade över hur duktig lilla Billy är. Och han är så duktig. Så himla lätt. Får allt hålla fingrarna i kors...