Vi hade inte tingat någon valp, så pass seriösa var våra funderingar...

En lördag ringer jag och hör om det möjligen finns någon valp kvar och får till svar att dagen innan, när leveransen skulle ske, hade valpens köpare tackat nej.

På måndagen, två dagar senare är min kille och jag på väg till Bodafors för att ta oss en titt - ägde inte en endaste hundpryl! Hade inte ens haft en tanke på att jag behövde pengar med mig, fick ta och skrapa ihop en handpenning ur plånboken på tusen kronor. Det hela slutade med att vi hade med oss vår "håriga son" hem.

Det blev en tvärnit i Vimmerby på hemvägen, mat till oss och hundprylar såsom koppel, hundskål, leksak (Pluto) mm till djuret...

Det första valpen gör när han kommer in i lägenheten är att springa fram till hallspegeln som räcker nästan ner till golvet. Han ställer sig mot den, "jaså, är du här nu, det var väl på tiden att du hittade hem" verkar han säga till sin egen spegelbild. Sniffar kanske en minut och sedan slänger han sig ner vid soffan och sover som en stock. Här var det ingen anledning till varken oro eller gny.

Han fick så småningom namnet Elliott!

... vårt första gemensamma barn blev väldigt hårigt, jävligt envist... han biter, hugger, morrar, attackerar som en tok!
Precis så som matte var en gång i tiden, matte kan bara le vid tanken.

Tack och lov finns det folk som hjälper oss när vi inte vet vad sjutton vi ska ta oss till för erfarenhet saknar både husse och matte av valp/hund i form av träning, uppfostran och sånt.

"En hund som springer av ren livsglädje är lyckan personifierad!"

/Peter Gray