Vad är hundslagsmål
Det är främst en tolkningsfråga. För de allra flesta människor innebär ordet säkert den rena konfrontationen, när hundarna far ihop. Då man inte riktigt ser vad som händer och så låter det förskräckligt om hundarna. Det är det vi är rädda för. Den okontrollerade sammanstötningen mellan två hundar.
Vi är rädda för att tappa kontrollen över hunden. Det är en av anledningarna till att vi har koppel på den. När vi får syn på en okopplad hund som vi inte känner igen kopplar vi vår egen hund. Inte för att hundarna inte klarar av situationen utan för att vi inte gör det. Vi vaktar vår hund för andra hundar.
Vi är rädda för att vår egen hund ska verka olydig när den vilt störtar fram mot den andra prydligt kopplade hunden. Sedan är vi rädda för vad som ska hända när den väl kommit fram. Tänk om det smäller.
Så medan hunden rusar mot den andra hunden viftar vi med kopplet, vrålar "hit" eller "fy" eller något annat lika ovidkommande.
Andra varianter är att med sin egen hund inföst bakom ryggen hota och försöka mota den lösa hunden, samtidigt som man ilsket vrålar "håll reda på hunden".

Hundar slåss inte
"Hundar slåss inte" är en mening som vi ska upprepa ofta... Det är vi människor som är rädda för konflikter och för över vår rädsla på hundarna.
Just för att vi är rädda handlar vi ofta i affekt och förstärker på så sätt hundens osäkra beteende. En hund som befinner sig i en så psykiskt påfrestande situation som det är att möta en jämnårig hund av samma kön kan uppfatta "fy" som rena rama hejaropet eller som en förstärkning av just det oönskade beteendet.
Om du hamnar i en hundsituation och inte tycker dig kunna dra dig ur och nödvändigtvis måste säga någonting, låt då glad och vänlig. "Vad roligt att träffa Erik just här, tycker du inte det Sixten... "Tänk "O, så roligt" - aldrig - "hoppas att de inte..."
Kom ihåg att det är Du som styr situationen. Hunden hör dig och ser dig och är oerhört lyhörd för ditt beteende just när den är tänd och spänd. Även om du upplever att hunden är helt blockerad. Likaväl som du tränar din hund på en appellplan tränar du din hund i den här situationen. Du kan tänka, planera och förutse vad som kan hända i nästa ögonblick. Du är smartare än hunden.
Om du håller med om mitt resonemang, är alltså hundslagsmål någonting som vi förutseende människor förväntar oss. Vi planerar in konflikter åt hunden.
Den dumma hunden som lever i nuet, han planerar aldrig ett slagsmål eller väntar sig det. Han tar en sak i taget.
Genom att vi upprepade gånger med stor konsekvens, på grund av vår okunnighet och rädsla, förstärker = belönar hundens osäkra beteende, lär vi in ett aggressivt beteende. En arg hund är en rädd och osäker hund med stort självförtroende och ett torftigt språk.

Den viktiga leken
Hundar måste få leka med varandra. Både jaktlek och kamplek med olika storlekar, åldrar, raser och temperament. Leken är förövningen till kampen, bytesjakten och förtroendet för sin kapacitet och kropp. När hundar leker lär de sig var gränsen går mellan varsamhet och smärta. En piper till och leken avstannar.
Hundar lär sig när det börjar hetta till, och hur de då ska vända läget eller trappa upp det plus så mycket annat.
Lek med en annan hund är livsnödvändigt, men det får inte ske på bekostnad av den ena hunden. Då ingriper människan och avleder, begränsar och tillåter.
Ge hunden möjlighet att leka så ofta det går.

Lösa hundar som ryker ihop
Många faktorer har betydelse för utgången av ett hundmöte. Är hundarna unga, jämnstora och har fått bygga upp spänningarna ett tag innan de släpps lösa så kan det hända att det blir närkamp.
De far ihop och efter några sekunder står de där, en av dem förmodligen i underläge, och då brukar den som är "överste" börja titta efter matte. Ropar man då på den hunden kommer han i normalfallet garanterat meddetsamma.
Vad som just hänt är att BÅDA hundarna gjort en inte ovanlig felbedömning. De har låtit sitt, på grund av ungdom och bristande erfarenhet, dåliga omdöme ta över för det var absolut inte meningen att det skulle gå så långt att det blev bråk på riktigt.

Det är lämpligast att försöka nå sin hund röstvägen och tänkta på att inte ge hunden kroppsligt stöd. Är du så nära, att du är inom din hunds kroppssfär, då blir du det stöd som hunden behöver för att förvandla ett hot till ett angrepp.
Går hunden till dig, söker stöd, vänd ryggen till hunden och gå ifrån den, dvs ut ur hundens stödzon. Håll dig alltid i rörelse och bort från hunden.
Du lär också samtidigt hunden att smidigt lirka sig ur situationer som kan betyda ett angrepp från en annan hund. Hunden lär sig av dig. Du är hundens sociala förebild.
Häftiga meningsutbyten är inte hundslagsmål. Det är normala sociala konfilkter vars slutmål är att två individer ska förstå varandra och kunna leva samman. Konflikter ska lösas, då utvecklas man. Ledarskap handlar om just det, att hantera relationer, att leda konfiktlösandet. Även mellan två hundar.

Jakt eller konflikt
Det som kan bli blodigt allvar är jakten. Många raser har stor jaktlust, fast man helt bortser från detta vid dressyrträning och vardagsfostran. Detta gäller även många av de småvuxna raserna.
Man tar heller inte i avelsarbetet hänsyn till att hundarna måste ha ett jaktbeteende som hundägaren kan styra. Stor obehärskad jaktlust = olydig hund och det kan leda till tragiska olycker med jämnstora och mindre hundar.
Praktiskt taget alla plötsliga angrepp utan föregående hälsningsbeteende är ren jakt. Hundar som jagar andra hundar, hugger tag i bytet, när bytet dvs den andra hunden närmar sig hastighet. En sådan hund kan också jaga ikapp andra hundar och gripa dem över ryggen och slå omkull dem.
När inte hundarna själv klarar att bryta upptrappningen, oftast på grund av att de allihop är för unga, då är det hundägarens sak att ingripa. Beroende på vilken hund vi har kan vi ryta, hojta eller kalla in. Men hunden bör absolut inte kopplas upp och dras bort från konflikttillfället. Att locka med sig en okopplad hund går dock bra. Det är viktigt att bryta, dämpa och sätta en tydlig gräns, hunden lär sig då genom dig att nu är det nog dags att bryta av, lugna ner leken och också hur man gör det.

Stora och små hundar
Ojusta angrepp uppifrån över ryggen, gäller efter regler som är desamma för hare som för hund. Men det är alltid två hundar inblandade. Byteshunden beter sig som ett byte och blir därför angripen.
Som småhundsägare måste man alltig ge sin lilla hund chansen att lära sig bete sig som en hund. En liten hund som agerar bytesdjur, skriker och flyr. Små hundar och valpar ska stanna och "trycka" = lägga sig stilla och platt mot marken. Stora hundar måste få träffa små hundar så att de lär sig att små hundar är hundar och inget annat.

Osäkerhet
"Varnande morrning" eller "morrade hotfullt" är uttryck som borde förbjudas.
Det enda hundägaren behöver veta om morrningar är att det i 95% av alla fall betyder "det här vet jag inte riktigt om jag klarar av" eller "jag känner mig rysligt osäker" eller "oj, vilken stor hund" eller "jag har så ont i mina ben så jag känner att jag vill vara ifred" osv.
Alltså uttryck för bristande självtillit och förmåga. Ett uttryck för osäkerhet av något skäl. Agera precis som du gör när hunden morrar på soptunnor och stubbar. En soptunna ska passeras av en lugn trygg hundägare som kanske ler åt sin ängsliga hund eller samtalar vänligt - inte tröstande - och uppmuntrande.

Dåligt ledarskap
Hundar "klarar" hårdhänta korrigeringar, om de får klart för sig vad man vill. Varje korrigering måste bjuda på ett belönat alternativ. Har du inte ditt mål klart för dig och har ett belöningsalternativ att erbjuda hunden, då har du hoppat på den på ett kränkande sätt. Dessutom är det dåligt ledarskap. Du har inte tänkt igenom situtationen och vägt straffet mot förändring och belöning.
Slutar hunden dra i kopplet när du rycker, måste du belöna den. DU MÅSTE VETA vad du vill med din korrigering, och ALLTID visa genom beröm = förstärkning VAD det var du ville att hunden skulle göra. En korrigering är aldrig ett slutmål i sig.

Förstärkning
Det är förstärkningen av det önskade beteendet som leder till en inlärning.
Hunden använder sig av det sätt att lösa konfilkter som du har lärt den. Är hunden van vid att du "hoppar" på den och tar den i hampan, beter den sig på precis samma sätt mot andra hundar i liknande situationer. Titta på andra hundar och deras ägare, du kommer att se mönstret tydligt.
"Visa mig din hund så ska jag säga vem du är", säger ett gammalt ordspråk.
Det handlar inte om VAD du lärt din hund, utan HUR du lärt hunden det. Du kan påverka och förändra din hund, och hunden blir ett utmärkt facit på hur du lyckas.

Du leder
Som du löser konflikter med hunden lär den sig lösa konflikter. Om du idkar byteshandel och smidit lirkar upp låsningar, får du en hund med stor förmåga att hantera konflikter med andra hundar. Det lovar jag dig.
Det handlar helt enkelt om att man uppmärksammar de beteenden man vill behålla = förstärkning, de andra s e r man inte. Även väl etablerade problembeteenden påverkas av att den vanliga förstärkningen uteblir.

Överdrivna beteenden
Vi har allihop mött de där överdrivna hundarna. För livliga, för hoppiga, skälliga eller panikslagna istället för rädda. Många av de där hundarna är sådana för att de helt enkelt står under för stor uppsikt och kontroll. En individanpassad och lagom avvägning mellan frihet och gränssättning ska alla hundar ha.
Enligt min erfarenhet är det ofta för lite frihet och alldeles för mycket av dåligt uppföljd gränssättning som formar de flesta hundars liv.

Att vara konsekvent
Tjata inte. Har du sagt "sitt" och hunden inte sätter sig, säg "sitt" en gång till och hjälp till med handen, vänligt men utan tveksamhet och utan aggressivitet. Sätt som din privata regel att bara säga till två gånger. Andra gången hjälper du hunden genom att visa vad du vill att den ska göra.
Har du ropat "hit" en gång, men utan reaktion, skrik då inte en gång till, om du inte är absolut säker på att hunden kommer. Byt istället plats och håll uppsikt över hundens intresse för dig. Nästa gång du ropar ska det vara till en hund som vill och tänker komma. Ropa aldrig efter en snabbt accelererande bakdel. Istället gör du samma sak. Försvinn.
Stoppa vissa initiativ. Har du satt hunden ner så ska den sitta tre skunder eller tre minuter tills du säger åt den att göra något annat. Hunden skall helst aldrig ges möjligheten att själv avsluta eller ta initiativet till upplösandet av det moment som tränas.
Det är alltid du som avslutar vad ni påbörjat. Är du konsekvent med det under inlärningen så blir det av bara farten på det sättet i fortsättningen också.
Vid inkallning ska hunden stanna kvar i din närhet tills du ger den tillåtelse att lämna dig. Du sätter gränserna och tar initiativet.
Du fullföljer också de beslut du fattat. Har du vrålat "hit" en, två eller tom tre gånger och fortfarande är hundlös så får du fortsätta på din linje och ge dig ut på hundjakt. Det du påbörjat måste du avsluta.
Själv brukar jag helt enkelt springa efter hunden så gott det går, och med arg röst, för att täcka upp mitt eget misstag (hur hamnade jag i den här situtationen från början) vräka på med: "hörde du inte vad jag sa... hundskrälle", för att då, när hunden plötsligt hör och börjar anlända, med min vänligaste röst belöna återkomsten. Jag bestraffar alltså uteblivandet och belönar att hunden kommer till mig.

Fatta beslut
Har du som hundägare väl fattat beslutet att din hund ska få hälsa så ska din hund ha långt fritt koppel. Går det så lägg kopplet på marken.
Är du osäker på om du vill att hunden ska få hälsa, gå förbi. VELA INTE! LEDARSKAP ÄR I HÖG GRAD EN FRÅGA OM ATT KUNNA FATTA SNABBA BESLUT OCH STÅ FÖR DEM. Hellre ett dåligt beslut än inget alls.
För att y t t e r l i g a r e f ö r s t ä r k a obeslutsamheten segdras hunden gärna också bort från mötet efter 3-6 sekunder (jag har räknat). Många hundar brukar också räkna. "1, 2, 5... nu brukar jag bli bortdragen. Tid för anfall". Känner någon igen detta?
En sådan hund ska i anfallsögonblicket få fullt koppel med slakat halsband. Utan det sedvanliga stödet fastnar anfallet på halva vägen, dock med viss reservation för hur många år som hunden tränats.
När du vill att din hund ska avsluta ett hundmöte, då lockar du bort den därifrån.
Hundar som går mycket i koppel och sällan får nosa färdigt eller nosa längre bort än kopplet når blir ofta lite sega, de klamrar sig fast vid luktfläcken.
Likaså kan även/oftast samma hund åstadkomma ett beslutsamt ryck i kopplet som drar matte tvärs över vägen, ner i diket. Inte heller bra.
Får hunden forsätta att obehindrat ta de här initiativen får du dels ont i armen samt en mer och mer beslutsam hund.
Hunden får inte dra i kopplet. Stå på dig!

Kopplad hund
En hund får inte = aldrig dra i kopplet. Ett koppel ska fungera precis som tyglarna på en häst, ett mjukt signalverktyg till en känslig mottagare. Kopplet ska inte hindra hundens utveckling utan enbart vara ett hjälpmedel i dess överlevnad. Det innebär i praktiken att fast hunden sitter i snöret så måste vi anstränga oss som om den var lös. Vi ska alltid sträva efter att ha ett slakt koppel och med rösten och vårt kroppsspräk styra hunden fast den är kopplad. För hundens del ska det göra detsamma om den är kopplad eller är lös.
Det finns också hundar som gärna promenerar i slakt koppel för att när det dyker upp något intressant, göra ett snabbt och kraftfullt ryck. Lyckas hunden med avsikten, dvs att nå fram till det som intresserar är det snart ordentligt inlärt och befäst. Ett sådant beteende är också förbjudet.
Har du en unghund som flyger och studsar och skäller när den får syn på en annan hund är det extra viktigt att du verkligen tränar "inte-dra". "Fot" riktigt inlärt är mycket användbart för den lite äldre hunden vid laddade tillfällen.
Du tränar mellan hundmötena för om du rycker, skriker, sparkar eller slår höjder du bara temperaturen på hunden.
En del hundar med stor obehärskad = okontrollerad jaktlust har väldigt stort hundintresse och de får lätt detta för ägaren så pinsamma beteende. Tänk inte på omgivningen utan skaffa dig en sysselsättning vid mötet. Koncentrera dig på att behålla ett slakt koppel. Drar hunden i kopplet när du möter en annan hund så bry dig inte om det, men var alltid konsekvent med "inte-dra" när ingenting annat stör er. Titta inte efter andra hundar och titta ALDRIG på dem. Titta på din egen hund eller titta ner i marken.

Att möta hundar
Det första varje hund gör när den får syn på en mötande hund är att kolla husses/mattes min. Drar husse/matte in kopplet då VET man "hund i sikte". Laddning, laddning.
Försök alltid ha en lagom "passagelängd" på kopplet så du slipper ändra längd vid möte. Titta på din hund och hans signaler, var avslappnad i ansiktet och le och prata glatt och ta dig förbi medelst halning och släpning så gott det går.
Du får ALDRIG vända på grund av att du känner obehag, inte byta trottoar av obehag utan du MÅSTE faktiskt ta dig igenom det här, annars blir situationen värre och värre och till slut ohållbar.

Ha ett öppet sinne
Har du en hund som konsekvent smyger vid alla hundmöten, även när hundarna känner varandra väl så kan det vara ett tecken på att det finns en störning i hundens livssituation. Har du bestraffningsritualer hemma, typ förbjudna trösklar eller rum, tappar du lätt humöret när du tränar hunden eller ställer du stora krav på hunden, större än på dig själv.

Utfall i koppel
Hur ofta ser man inte tex en känslig och osäker unghund som smågläfser och gör utfall, blir ryckt i, åthutad och tom rappad med kopplet. Den hunden blir med tiden garanterat inte särdeles säker med andra hundar.
Hos den unga hunden ska inte beteendet stoppas, en ung hund som gör utfall, skenattackerar och som inte bits ska inte åtgärdas med bestraffning. Så länge hunden inte biter kan man säga att beteendet inte är inlärt = befäst, dvs inte förstärkt. Man ska belöna, förstärka och berömma det rätta beteendet.

Vad gör man
Har du nu redan en utfallande, skällig hund så börja med att strunta i omgivningen. Har du en ung hund, var noga med att det är förbjudet att dra i kopplet. När du möter en hund, försök att hålla kontakten med din hund så länge det går med rösten. Vid själva mötet håll bara i din hund och passera den andra hunden.
Har du lärt hunden att gå "fot", försök att få fotgåendet att fungera så långt som möjligt. Ta det mjukt och ryck inte i hunden. Om din hund gapar och vrålar och hänger i snöret, ordnar det sig inte där och just då, utan mer på sikt och så småningom. Ju mindre affär du gör av mötet, desto snabbare kommer din hund att lugna sig.
Har du en hund som lärt sig att skälla och inte tystnar om du pratar med den så är bästa medlet vatten. En ketchupflaska eller liknande och en rejäl dusch, tills det blir tyst.
Du behöver inte säga något eller ens sikta, bara spruta tills hunden tystnar. Så småningom när hunden räknar med flaskan, ser den och förväntar sig den, hinner du kanske lägga in ett "nej". Tystnar hunden på nej, blir det ingen dusch utan beröm. "Nej", utan effekt innebär vattendusch. Minskar vattnets betydelse ökar du duschen, ta korken ur flaskan. Kom ihåg att belöna tystnaden. Sprutar du för lite vid heta tillfällen, kan vattnet bli en sorts belöning, en igångsättningssignal för ett visst beteende.

Att med kopplad hund möta lös hund
Vad göra? Ingenting alls egentligen. En lös hund går ytterst sällan fram och bara anfaller, utan den samspelar med dig och din hund. Det mest hotfulla du kan göra gentemot denna fria hund är att stanna och stå alldeles stilla. Det krävs mod och erfarenhet eller ren dumhet och stress från den mötande för att då våga gå fram, och ett särdeles starkt motiv.
Nackdelen med detta hot är att din egen hund kan påverkas negativt av att du stannar till.

Din hund lös möter kopplad hund
Det är mycket viktigt för en hund att få vara fri från kopplet så mycket som möjligt, och därför får man väga för och emot i skilda situationer.
Har du kontroll på din hund och kan styra undan den, stoppa den eller kalla in den, är ju själva mötet inte belastat med frågetecken.
Men du som inte ännu styr din hund, du ska först och främst stanna själv om din hund spanat in en mötande och eventuellt tänker sig dit. Ska du röra dig, rör dig från din hund. När din hund börjar tveka, vänder på huvudet eller örat för att söka råd hos dig, då kallar du på din hund.
Blir hunden lugnad av ropet och står kvar fortfarande benägen att ta kontakt, försvinn lite till och avvakta nästa tveksamhetstillfälle, då ropar du igen vänligt och bara en gång. Kanske får du upprepa proceduren, men till slut kommer hunden till dig.
Möter du en annan hund på långt håll kan du välja att byta riktning, det är bättre än att kalla in för uppkoppling.